Det är alltid rätt med positiv särbehandling

En debatt om föräldrars mobilanvändande har blossat upp och givetvis ger jag min syn. För när det kommer till bemötande och barn så vilar jag i tung fakta och erfarenhet.

Min intention är inte skudbeläggande, tvärt om vill jag hjälpa och stärka vuxna som rollmodeller för den uppväxande generationen.

Jag ser föräldrar som lämnar av sina barn vid skolor, fullt upptagna i sin smartphone och körandes bil, utanför bilen kör andra föräldrar på exakt samma vis och mitt i detta kaos som jag försöker bildsätta springer barnen till skolgården. Jag har hört talas om föräldrar som promenerar med sina barn till skolan, samtalandes med varandra och både den vuxna och barnet är närvarande i samtalet. 6-åringen sa ”Mamma även att det är kallt om kinderna och benen inte vaknat är det här dagens bästa stund”. Mamman sa ”Varför då?” 6-åringen svarade ”Därför att det är bara du och jag” detta följdes av att deras ögon möttes och ansiktsmusklerna uttryckte värme, trygghet och kärlek mellan en mor och hennes son en kall och blåsig morgon i Limhamn.

Ingen enda unge ska behöva känna känslan av övergiven

Ingen enda unge ska behöva känna känslan av övergiven

Vi ska vara medvetna om de konsekvenser vårt bemötande får på barnen. Tillit och anknytning är centrala för barnets utveckling. Den multitaskande föräldern möter inte blicken och ögonkontakt är en sorts bekräftelse ”Jag ser dig, därmed hör jag vad du säger”. Det lilla barnet som upplever att bli bortlämnad, övergiven upplever separationer. Dessa separationer kan sätta negativa spår för resten av livet. Barnet söker kontakt, vi människor är nämligen sociala av naturen. När vi väljer bort kontakten känner sig barnet bortvalt, vi fostrar ett barn som utvecklar stora bekräftelsebehov. En rädsla att inte vara älskad, rädsla att inte duga. Ibland med en övertygelse att risken är stor för att bli lämnad. Detta är inlärda, för att inte säga, överinlärda reaktioner. Som aktiveras då och då. Inlärningen har ofta skett mycket tidigt, i barndomen, och i nära och viktiga relationer. Kanske i relationen med föräldrar eller syskon. Jag vill betona att det inte handlar om hur det faktiskt var under din uppväxt utan hur du som barn upplevde det.

1120928_meadow

När vi tror oss veta att vi riskerar att bli bortvalda är den mänskliga reaktionen att välja bort. Vi har fått en störning i våra anknytningsprocesser vilket kommer att påverka oss hela vuxenlivet. Forskning som gjorts på barn som bortadopterats där en relation mellan modern och barnet var etablerad visar att barnet upplever sig övergiven. När man följt dessa personer i sin nya context som vuxna ser vi antingen att de helt urskillningslöst släpper in nya relationer eller själva flyr genom att hitta fel på omgivningen, allt för att slippa återuppleva känslan av att inte vara älskad.

Vad blir då konsekvensen när en hel generation överges utan ögonkontakt och bekräftelse. Barnet upplever att de är ensamma och lever i sin egen bubbla precis som föräldrarna. Om vi människor är som bollarna i bollhavet, då har vi interaktionen och vi utvecklas till hela individer om mår bra. Om vi istället är som kärnorna i avokadosar då lever vi nära men särskilda där avokadoköttet är det som separerar oss, distraktorn som i det här fallet är smartphonen eller twitterkontot.

Så varför inleder jag då med en rubrik om särbehandling? När vi särbehandlar våra barn ”Du är den mest betydelsefulla 6-åringen jag känner”, ”Att få prata med dig är en gåva av tacksamhet”, ”Jag ser dig” eller ett kort ögonmöte. Varje barn är unikt och det vet vi men de behöver få känna och uppleva det också. Jag visualiserar en bild av en unge som springer med hoppsasteg, sjungandes ”Jag är unik, det bästa som finns för mig för det bär jag i mitt bultande hjärta”

Trygghet skapar vi genom bemötande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>