Konstnärsskapets dilemma

Jag målar tavlor, ibland men det är allt för sällan. Jag sa ”Du kan välja vilken målning du vill så får du den” och den unga lilla människan svarade ”Det är bättre att du målar en speciellt till mig” och jag svarade ”Nej, jag målar inte längre”. Samtalet var slut och jag dödade den kreativa processen, satte krokben för mig själv och för den lilla människan. Men detta korta utbyte av ord fick mig att reflektera kring mitt eget konstnärskap.

image

För en tid sedan var det någon som uttryckte sig angående mig och mitt intresse för kultur, det är så lätt att döma utan att ha någon aning om människan. Jag är människa och född till kreativ. Målade tavlor redan som barn, lärde mig keramikens grunder och formens spårk hos Ernst Christiansson (en av formgivarna på Höganäs) gick konstutbildning på Ölands Folkhögskola och drömde om ett liv som konstnär. Trodde väl då att det var smart att utbilda mig till lärare om den där konstnärskarriären skulle gå åt skogen. Bilden och orden har svävat med mig som en ängel hela livet och konstigt vore väl annars tanke på det där arvet.

image

Jag blev aldrig konstnär eller författare. Visst jag har jobbat som reporter på Vimmerby Tidning och visst jag uppmärksammades av Bengt Lindström i tonåren, ställde ut mina tavlor på Medborgarhuset innan min 30 års dag… Sedan kom livet. Periodvis har jag målat, periodvis släppt fram det som är jag. Var till och med en av keramikerna i ett keramikerkollektiv i centrala Lund under ett par år. Nej, det är säkert svårt att tro att jag ”den där politikern” faktiskt är precis som du och du, lite som oss alla. Jag har låtit penseln fara över den vita duken i trans eller steppat med fingrarna över tangetbordet. I dessa ögonblick har jaget stannat och varit i nuet, i äkthet och vad är det jag försöker att förklara, beskriva för er? Att vi människor har behov av kultur, vi mår bra av att vara i kreativa processer. Att skriva och måla gör mig hel som individ. Då skulle den illvilliga kunna tro att jag just nu lever ett trist och ledset liv. Nej, jag målar inte tavlor, skriver inga dikter eller romaner just nu. Men rännilen av kreativitet i mig som flödar sipprar fram vad jag än gör. När jag var lärare fanns den där som en metod att undervisa. Nu finns den som en styrka för mig som politiker, jag har ju lärt mig att tänka utanför boxen och att se möjligheter. Allt, tack vare mitt konstnärskap för konsten har inga gränser eller hinder i sitt uttryck.

Vad det lider kommer jag måla igen, jag kommer göra en tavla speciellt till dig du lilla människa. Jag kommer fortsätta formulera mig med bilder, former och ord för det är mitt livselixir så som luften jag andas.

Så vad är då konstnärskapets dilemma? Jo, den ständiga kampen för konstnären att sörja för sig, att sälja sin kreativitet så det räcker till hyra och mat. Claes-Göran Lillieberg är en av våra Solnakonstnärer som skickade mig ett mail med inbjudan till Vernisage, välkomna följ med, klicka på namnet! För mig kom livet emellan, i alla fall just nu och jag ger det till dig och mig ”Tänj ditt hjärta och gör det du måste”

2 reaktion på “Konstnärsskapets dilemma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>