- Ställ in er i ledet!

Förmiddagens promenad med min stora svarta hund inramades av fågelkvitter tills luftrummet bröts av ett skrik. En stark, arg kvinnoröst vrålade ”- Ställ in er i ledet!” om och om igen. Hunden tvärnitade, tittade på mig frågande och jag gick framåt  mot den skrikande kvinnan, varpå hunden följde med motsträvigt.

 Kvinnan fortsatte skrika ”Ställ in er i ledet!”  ”Vad är det för fel på er klass 3B?” Min stora svarta hund tvärstannade och försökte backa ur huvudet ur sitt breda skinnhalsband. Barnen stod tysta, två och två och tittade sig runt av oro. Ytterligare en vuxen person stod i slutet av ledet, hon teg. Min stora svarta hund var snabbare än mig i sin tolkning, hunden upplevde fara och obehag och ville fly…och det var det många elever som också ville, från detta obehagliga vuxenskrik . Jag insåg snabbt att här är det inte bara min hund som upplever obehag utan en hel skolklass med barn. Samtidigt är jag inte förvånad, behovet av fortbildning i bemötande är uppenbart. Hur svårt kan det vara? Jo, det är ganska svårt med bemötande i en stressig skolmiljö. Lärarna behöver få stöd och fortbildning där de ständigt påminns om bemötande.

Nu är ju jag som jag är så det var ju självklart att avväpna läget genom att själv bidra med lågaffektivt bemötande rakt in i situationen. Det här är en metod som jag lärde mig när jag som en av de första i Sverige utbildade mig till en av de första certifierade Studio III tränarna för ett par år sedan.

Jag stannade en bit bort och sa med min mörka lugna röst ”Skrik inte nu när vi går förbi för hunden blir rädd”. Den tysta kvinnan i slutet av ledet sa då med hög röst ”Ja, barn nu är ni tysta!” Jag svarade då ”Det är den vuxna som behöver vara tyst”.

Vi passerade förbi tätt inpå de duktiga eleverna som tålmodigt stod två och två på led. När vi passerat började ledet röra sig framåt, läraren skämdes nog en aning men det var det värt för hon slutade skälla på barnen.

I mina föreläsningar tar jag exempel från verkligheten, inte för att göra ner lärare utan för att synliggöra på ett humoristiskt sätt hur vi lärare under stress hamnar i trista vanor av tjat och tråkigt bemötande. Jag drar paralleller och förklarar hur elever med funktionsnedsättning uppfattar den här typen av situationer. Jag pratar om utmanande beteende, affektsmitta och det lågaffektiva bemötandet. Genom att bära kunskap om dessa verktyg är det lättare för läraren i den stressade situationen att hantera gruppen med bibehållen respekt för eleverna.

Anna C Nilsson - affektsmitta

Anna C Nilsson – affektsmitta

 

I skolklassen som jag mötte i dag finns det säkerligen minst tre elever som är inkluderade och som bär med sig en personlighet som kräver struktur, förutsägbarhet och KASAM (känsla av sammanhang). Barnets kognitiva system kan inte sortera lärarens arghet och koppla den till ordens innehåll. Vad betyder egentligen ”Ställ  -  in –  er –  i  - ledet!” ?  Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle troligen kunna hoppa upp på muren i stället för att få en bättre överblick och som följd få ännu mer skäll. Ett annat barn skulle vända in i simhallen igen för att han inte hittar det han ska ställa sig i, det så kallade ledet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>