Alla vet men ingen pratar om det för det är tabu

I dag skriver jag om svagbegåvning. Det är tabubelagt och oerhört svårt att prata om. Under eftermiddagen i dag fick jag möjlighet att samtala om svagbegåvade barn med en lite grupp personer verksamma inom skolan. Svagbegåvad… Ja, det heter faktiskt så och det bär mig emot att ens ta begreppet i min mun.

Ett barn kan genomföra sin skolgång i grundskolan eller i grundsärskola och träningssärskola. När barn utreds av psykolog som gör vissa tester får man fram IQ och när personen har under 70 i IQ benämns det som utvecklingsstörning. Folk i allmänhet skämtar om begåvning och slänger sig med uttryck som ”Inte alla hästar hemma” eller ”Hissen gick inte ända upp”. Samtidigt är begåvning tabubelagt och det är faktiskt inte okej att prata om intelligenskvot hur som helst, själv kan jag nästan inte ta uttrycket ”Svagbegåvad” i min mun.

Jag arbetar ju med inlärningssvårigheter som har olika orsaker och där ingen unge är en annans kopia utan alla är verkligen unika. Det kan handla om ADHD, Asperger, utvecklingsstörning, ADD, krigstrauma, koncentrationssvårigheter, Autism eller Trotssyndrom och jag har inga problem att använda dessa termer för att beskriva en personlighet. Samtidigt är jag starkt emot att ”sätta etiketter” på barn och det handlar för mig om att ha en sund människosyn. Vi har alla våra personligheter med starka och mindre starka sidor där vi alla faktiskt har problem av olika karaktär som påverkar oss olika i livet. Men de svagbegåvade barnen, de som har över 70 i IQ och som inte har rätt att gå i särskolan, dem pratar vi nästan aldrig om men kärt barn har många namn. Vi kallar dem olika saker; ”Inte Einstein precis” säger ibland föräldern om sitt barn med värme i blicken osv. med en skämtsam ton som får mig att må illa för det är en människosyn som inte är okej, samtidigt klarar vi inte av att prata med exempelvis vårdnadshavarna om att vi tror att deras barn har en svagbegåvning. Vi säger istället ”Han har inte riktigt kommit igång…ännu” eller ”Ja, det tar ju lite längre tid för vissa” eller ”Vi väntar ett år till så ska vi nog se att det släpper”….Jag frågar er hur känns den här människosynen? Inte bra va? För visst vill vi väl att alla barn ska få växa upp med optimala möjligheter i en skola som håller god kvalité.

former

Nej, vi måste börja kalla saker vid dess rätta namn och acceptera att alla faktiskt inte klarar av att läsa på universitetet. Det är först när vi kan benämna saker vid dessa rätta namn som vi också kan börja förhålla oss till det och tydligt genomföra extra anpassningar i grundskolan för att dessa barn ska ges de möjligheter till inlärning som de faktisk har rätt till. Inlärningssvårigheter växer inte bort!

Learning disability, intellectual disability, intellectual delay är bra uttryck som ofta på engelska och det är när vi ska översätta som vi ofta gör det svårt för oss.

färgpassning

Som svagbegåvade (svagt begåvade) räknas personer med svårigheter till att tillägna sig undervisningen i speciellt svenska och matematik beroende på brister i kognitiv förmåga. Svårigheterna kan förväxlas med sådana störningar eller hinder i lärandet om beror på dyslexi eller dyskalkyli, dvs läs- och skrivsvårigheter eller räknesvårigheter. Man skiljer mellan sådana kognitiva brister som har sin grund i störningar i nervsystemets utveckling under barndomen (på engelska neurodevelopmental disorders) och sådana som uppstår på grund av sjukdomar och skador i hjärnan senare i livet, s k kognitiv funktionsnedsättning eller neurokognitiv störning (neurocognitive disorder). Att konstatera svag begåvning hos en elev eller vuxen person är exempel på diagnostiskt tankemönster. Väljer man tänkesätt från den riktning som kallas positiv psykologi söker man i stället komma fram till vilka starka sidor som elever och vuxna med svårigheter har och hur de bäst ska kunna klara de krav som ställs på dem i undervisningen respektive i arbetsliv och vardagsliv.

I samtalet under dagen ställdes vi inför frågeställningar som Känner vi igen elever med dessa svårigheter? Hur har jag bemött dessa personer? Hur ska vi tänka kring målen för elever som har stora svårigheter med teoretiskt tänkande? Hur kan vi konkretisera undervisningen så att det underlättar för dessa elever? Hur ska vi göra för att prata mer om denna typ av svårigheter och finna fler strategier i undervisningen? Vad kan vi ta med oss i det fortsatta arbetet med denna grupp elever?

I texten ovan bilder på pedagogiska hjälpmedel. Den ena bilden handlar om färgpassning där barnet ska passa rätt färg på en legobit och lägga den på rutan. Den andra bilden handlar om former som efter laminering klipps ut för att barnet ska kunna lära känna former som triangel, kvadrat och cirkel genom att konkret bygga figurer av dessa former. När det kommer till pedagogiska hjälpmedel är det bara fantasin som sätter stopp.

Det viktigaste måste alltid vara att barnets självkänsla får näring och att lusten till lärande odlas för genom detta minskar vi den psykiska ohälsan. Denna konsekvens leder till optimerad kunskapsinhämtande och åstadkoms genom att vi ser barnets möjligheter och bejakar svårigheterna genom individualisering i den inkluderande skolan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>