Sommar, sommar och sommarprat

Sommarlov, vi växlar ner och hinner ikapp oss själva. Tid att lyssna och i dag rekommenderar jag sommarens två första sommarpratarna Jason Diakité och Sanna Nielsen.

Jason och Sanna har gjort sig kända genom musiken men efter att ha lyssnat till deras kloka ord kunde de lika gärna blivit bärare av ordet. Först ut var Jason, även känd under sitt artistnamn Timbuktu. Tack för innebörden, tack för modet att prata om det som så många tiger. I går var det då Sannas tur som med sina ord berörde.

Varför lyfter jag då dessa personer? Av den enkla anledningen att jag också #jagockså är trött på mobbing.

Någon mobbas på grund av sin vackra hudfärg och en annan för sin vackra röst. Att barn känner avundsjuka kan jag förstå och att barn på grund av detta mobbar. Men när vuxna står vid sidan av och tiger det lockar fram mina svarta ögon. Så ni som läst så här långt, lova er själva att aldrig mer mobba eller kränka för just du är en förebild.

Tänk på att sommarlovet är för många barn bara en enda lång ångeststräcka till det nya läsåret. Jag önskar att alla barn som vuxen aldrig någonsin ska behöva utsättas för varken mobbing, trakasserier eller hatbrott. Tack för att du tog rätt beslut! Respekt och kärlek.

Och lyssna på P1 sommar

De där förlorade barnen

Jag vill se en haverikommission! De förlorade barnen, vad var det som gick fel? Psykisk ohälsa ökar i vårt samhälle och mitt framför oss vuxna försöker barn döda sig själva. Det kallas självmord och det sker mer än en gång varje år. Men om det bara var en enda unge som försökte döda sig själv vore det ändå tragiskt olyckligt.

För varje fall av försök till självmord ska en haverikommission utreda och gå till botten med vad som gick fel. Vi måste helt enkelt få ett stop på den ökande psykiska ohälsan bland våra barn. Det är helt oacceptabelt när barn försöker döda sig själva i det där som vi knappt ens vågar uttala högt…självmord.

image

Organisationen BRIS gör ett mycket bra jobb och här kan du gå in och läsa mer om BRIS fokusområde psykisk ohälsa

BRIS ställer upp dessa punkter:

» Bygg ut och förstärk tidiga insatser mot psykisk ohälsa och säkerställ kvaliteten på vården. Det måste vara lätt för barn och unga att söka hjälp när de mår dåligt, oavsett var i landet barnet bor. Det är därför viktigt att de tidiga insatserna mot psykisk ohälsa är lättillgängliga och välkända för alla barn och unga. Insatserna måste också, oavsett om de erbjuds via elevhälsan, ungdomsmottagningen eller vårdcentralen, inkludera rätt kompetens för att hjälpa barn som mår dåligt och vid behov kunna slussa dem vidare till rätt specialistvård.

» Fokusera inte ensidigt på kötider. Uppföljningsbesök och samarbetsfrämjande arbete får inte av ekonomiska skäl nedprioriteras till förmån för förstagångsbesök. Det är viktigt att vårdköerna kortas, men detta får inte ske på bekostnad av kvaliteten.

» Ge bättre information till barn och unga om vart de kan vända sig. Det är viktigt att informationen om var barn och unga kan få hjälp är anpassad för målgruppen och att den finns tillgänglig på barn och ungas arenor. Bris mottar dagligen samtal från barn och unga som saknar denna rättighetsgrundade information, och vi vet att detta kan få allvarliga konsekvenser.

» En närvarande elevhälsa vid varje skola. Elevhälsan behöver mer resurser. Det förebyggande arbetet och de allra tidigaste insatserna kan få avgörande betydelse för ett barns liv.

» Följ upp alla självmord bland barn och unga. Utvidga dödsfallsutredningarna enligt Lex Bobby till att även omfatta barn som har tagit sitt eget liv. Sådana utredningar skulle ge oss nödvändig kunskap och kunna rädda barn och ungas liv.

image

Jag vill tillägga att vi behöver utveckla system där vi omedelbart har haverikommission när barn gör självmordsförsök. Det är faktiskt vår skyldighet som vuxna att bära modet att se och höra de barn som påkallar vår uppmärksamhet. Det räcker nu!

Sjukvården måste bli jämställd

Den svenska sjukvården är usel på att fånga upp och hjälpa kvinnor med sjukdomen endometrios.” Så inleder Josefin Lennen Merckx dagens artikel på Svt. När du nu läst länken inser vi vid närmare eftertanke att den finns ett helt pärlband av sjukdomar och andra krämpor, typiska för oss kvinnor som marginsliseras.

Sjukvårdspolitiker envisas med att det visst är jämställt inom vården. Kvinnors hjärtinfarkter har symptom som är specifika för 50 procent av befolkningen. Mediciner testas på män så hur vi kvinnor påverkas med både nytta och biverkningar vet man inte med säkerhet.

Endometrios, psykiskt ohälsa, fertilitetsproblematik, hormoniell problematik där inräknat PMS. Själv drabbades jag för ett år sedan av anemi, blodbrist till följd av att jag är en menstruerande kvinna. Ja, de flesta kvinnor är menstruerande kvinnor som varje månad lider med smärtor och trötthet. Men det är ju bara halva befolkningen… Om detta har jag skrivit debattartiklar tidigare och i Tidningen Doktorn gick det att läsa om Anemi. image

Det måhända vara så att jag slutat med politiken. Just nu pågår Nordiskt Forum i Malmö där feminister samlas. Tyvärr har de gått ut med att de är emot surrogatmödraskap. Surrogatmödraskap är förövrigt en möjlig väg för alla kvinnor som lider av barnlöshet genom sin endometrios. Hur tänkte de som är emot, jag är för på samma sätt som jag är för en jämställd sjukvård. I dessa tider av feministisk framfart vill jag även påminna om att den smartaste vägen till ett jämställt samhälle är genom ekonomisk tillväxt men det kan jag utveckla en annan gång.

Energipåfyllare

Är det dags för en energipåfyllare? Vi har alla en mängd energi att förbruka under en dag på arbetet eller i skolan. Mängden energi varierar utifrån vår personlighet och situation i livet. Jag har förstått att det finns ett behov av tips vad det gäller energipåfyllare, därför skriver jag om detta på dagens blogginlägg. Var så goda!

Plötsligt händer det, barnet skriker och vad du än gör hjälper inget. Du som förälder känner igen det här. Pedagoger i förskola och skola känner igen eleven som inte vill, vad du än gör är det fel. Det känns igen, frustrationen är ett faktum och visst har det hänt att den frustrationen också varit bakomliggande för konflikten med kollegorna eller din partner. Tänker du efter riktigt noga, minns du också när din egen energi var borta. Den där dagen som började med att du fick sur mjölk i kaffet och som nu på eftermiddagen resulterar i att du hytter med näven för att en annan bilist tar din parkeringsruta. Den mest tålmodiga och ödmjuka personen kan drabbas av detta.

När vår energi är slut eller på upphällningen har vi alla en tendens att vara lite mer lättretliga än annars. Energipåfyllare måste inte vara socker eller sömn. Tålamodet tryter, vi exploderar och det är mänskligt. Men det passar sig inte i alla lägen att få ett utbrott. Det kognitiva systemet i vår hjärna sorterar intrycken. Vi kan översätta detta till att processorn i datorn sorterar, när datorn får för mycket information går det långsamt och ibland tvingas vi till och med att starta om den. När vi har för många bollar i luften, blir varje ny sak en trigger för oss. När vi öppnar för många sidor på vår dator låser det sig för processorn.

En del personer har en stark processor medan andra har en svagare. Vi kan också vända på det resonemanget och uttrycka det som att en del datorer/hjärnor har förmåga att uppfatta många fler fakta/intryck och det gör att processorn får jobba hårdare medan andra datorers processorer har mindre fakta att hantera eftersom intrycken är få. Våra intryck är våra perceptioner, så som dofter, ljud och synintryck. Ibland kan vi alla känna att det blir för mycket och då vill vi automatiskt skärma av. Vi säger till ”Sänk volymen” eller så suckar vi befriat när radion stängs av mitt under ett samtal. Din vän säger ”Åh jag älskar doften av hägg” och du tänker att du inte ens kände doften, din hjärna valde bort det intrycket. Vi har också olika förmåga att välja bort dofter, ljud, ljus osv. Alla upplever olika, så är det med människan.

Många upplever att den sociala interaktionen ger energi, vi får en energipåfyllare i fikarummet. För andra drar fikastunden energi och energipåfyllningen uteblir eftersom han upplever social samvaro som påfrestande. Vi är sociala varelser och olika i hur vi upplever och tolkar intryck.

Eleven i klassrummet straffade ut sig redan i förskolan och fick sitta avsides. Exkluderingen ledde i sin tur till låg självkänsla och så småningom visade en neuroutredning på svårigheter. Eleven kom till en särskild grupp med andra elever i behov av stöd. Personligheten fanns kvar och bara färre antal elever hjälpte föga. Det är i metoderna förändringen måste ske. En engelskalektion om 40 minuter fungerar inte varken i den lilla eller den stora gruppen.
Dela in undervisningen i delmoment. Lägg till energipåfyllare så att eleven slipper misslyckas. Det är när vi lyckas vi utvecklas och gör förändringar för individen. Testa Bejeweled! Lägg in den i elevens telefon och sätt en bild i schemat för när det ska ske. Energipåfyllning fungerar.

Bejeweled 1

Exempel på lektionsinnehåll: lyssna på instruktion och prata engelska 10 minuter, lös uppgift i 10 minuter, energipåfyllning 10 minuter, lyssna och samtala som avslutning på lektionen i 10 minuter.

Vissa elever klarar av att arbeta med en specifikt moment i tre timmar medan de kan arbeta med ett annat moment i en minut. Allt beroende på intresse och förmåga. Det viktiga är individualiseringen och ta sig tiden att undersöka vad som fungerar med respektive person. En person som jag arbetade med klarade av att spela Bejeweled i 38 minuter och kunde lösa en annan skoluppgift i 2 minuter. Dåligt! skulle någon säga medan jag ser helheten och alternativet hade varit att utmana henne med konsekvensen att hon hade låst in sig på toaletten hela dagen. Tilläggas bör är att på dörren till toaletten satte jag upp en skyllt där det stod ”Energipåfyllning”. Att få sitta i ett litet rum med lampan släkt och dörren låst kan vara energipåfyllning och för vissa elever kan det vara bra med överenskommelser av den här typen där man ställer klockan på 20 minuter exempelvis. Det är en balansgång att inte hamna i låsningarna. Men det är också förståelse som måste till, förståelse att alla har olika känslighet för intryck. När din energi är slut kanske jag bara förbrukat en bråkdel. Krav och bestraffningar har aldrig och kommer aldrig fungera utan gå runt problemet och hjälp eleven att orka genom att erbjuda just detta. Energipåfyllare.

I dag gav jag dig en liten glimt av pedagogiska hjälpmedel att använda sig av i undervisningen med elever i behov av särskilt stöd. Vill du lära mer och fylla din verktygslåda mera? Ja då kan du eller ditt arbetslag kontakta mig för handledning eller föreläsning i ämnet pedagogiska hjälpmedel för en lyckad skolgång.

Journalistanna

Det fanns en tid i mitt liv när jag gick under namnet ”Journalistanna”. Det var länge sedan, i ett annat liv där minnet mest känns som en bok jag läst men inte längre minns författarens namn till.

Då på 1980-talet fanns ingen dator på redaktionen och kameran laddades med ”vanlig” filmrulle. Att fotografera konserter i mörkret innebar att ”pressa” filmen varpå bilden blev ”grynig”. När chefredaktören på Vimmerby Tidningen skulle skälla på mig var det med skrik genom en bakelitlur. Jag lärde mig genom att göra fel och genom att göra rätt. På den tiden var det inte ett dugg coolt att vara journalist och det gick alldeles utmärkt utan journalisthögskola.

Det gick bra för mig och för alla andra som gillade att jobba mycket. Flitigheten lönade sig och uttrycket ”vassa armbågar” hade jag aldrig hört talas om och det hade ingen annan heller. I min värld handlade det om att rätta till de fel jag gjorde och att ständigt vara först och försöka göra rätt.

När den där bakelitluren ringde och Aftonbladet vill köpa mina artiklar skuttade jag fjärilslätt oavsett om helsidan beskrev tragisk död eller annat elände. Jag gjorde ju ”bara” mitt jobb och dessutom fick jag beröm. Jag hade och har än i dag ett stort behov av bekräftelse, så är det för en del av oss.

Att som liten flicka inte lära sig läsa förrän i årskurs 2, vara förpassad till ”kliniken” och hata biblioteksbesök till att plötsligt som 13 åring få veta av sin svensklärare att min text var det bästa hon någonsin läst. Det var avgörande för mig. Att förstå mitt eget språk och min förmåga till att formulera mig med ord det var för mig något av det största i livet.

Tre dagar efter min 18 – årsdag ringde jag chefredaktören på Vimmerby Tidning, han ville ”titta” på mig. Efter ett kort samtal utbrast han på sin speciella dialekt ”Du kan börja i morgon på redaktionen i Hultsfred” och så gjorde jag. Många minnen, mycket arbete och så en dag tog det tvärstopp. Jag kunde inte mera skriva om andra människors olycka. Några tragiska dödsolyckor satte stopp och etiken som jag alltid burits närmast mitt hjärta sa mig att ”nu är det nog”. Skrev ett brev till tidningen Svensk golf och fick faktiskt jobbet som reporter där med uppdrag att som deras första kvinnliga reporter bevaka bland andra Lotta Neuman. Jag tackade nej, vågade inte tro att mina vingar skulle bära. Skickade istället in min ansökan till Lärarhögskolan och blev lärare.

När jag iakttar unga människors framfart ser jag dem med mina reflektioner om att livet bär så långt som de själva tillåter och förmår. Alla människor har ett val, att göra gott eller att göra ont. Vem är jag att döma dig, vem är du att döma mig. Vi gör alla så gott vi förmår och en del av oss förmår bara att rispa bilens lack medan en annan rispar vår själ tills blodet sakta sipprar fram. Men jag förstår att du gör vad du förmår och inget mer.

Konstnärsskapets dilemma

Jag målar tavlor, ibland men det är allt för sällan. Jag sa ”Du kan välja vilken målning du vill så får du den” och den unga lilla människan svarade ”Det är bättre att du målar en speciellt till mig” och jag svarade ”Nej, jag målar inte längre”. Samtalet var slut och jag dödade den kreativa processen, satte krokben för mig själv och för den lilla människan. Men detta korta utbyte av ord fick mig att reflektera kring mitt eget konstnärskap.

image

För en tid sedan var det någon som uttryckte sig angående mig och mitt intresse för kultur, det är så lätt att döma utan att ha någon aning om människan. Jag är människa och född till kreativ. Målade tavlor redan som barn, lärde mig keramikens grunder och formens spårk hos Ernst Christiansson (en av formgivarna på Höganäs) gick konstutbildning på Ölands Folkhögskola och drömde om ett liv som konstnär. Trodde väl då att det var smart att utbilda mig till lärare om den där konstnärskarriären skulle gå åt skogen. Bilden och orden har svävat med mig som en ängel hela livet och konstigt vore väl annars tanke på det där arvet.

image

Jag blev aldrig konstnär eller författare. Visst jag har jobbat som reporter på Vimmerby Tidning och visst jag uppmärksammades av Bengt Lindström i tonåren, ställde ut mina tavlor på Medborgarhuset innan min 30 års dag… Sedan kom livet. Periodvis har jag målat, periodvis släppt fram det som är jag. Var till och med en av keramikerna i ett keramikerkollektiv i centrala Lund under ett par år. Nej, det är säkert svårt att tro att jag ”den där politikern” faktiskt är precis som du och du, lite som oss alla. Jag har låtit penseln fara över den vita duken i trans eller steppat med fingrarna över tangetbordet. I dessa ögonblick har jaget stannat och varit i nuet, i äkthet och vad är det jag försöker att förklara, beskriva för er? Att vi människor har behov av kultur, vi mår bra av att vara i kreativa processer. Att skriva och måla gör mig hel som individ. Då skulle den illvilliga kunna tro att jag just nu lever ett trist och ledset liv. Nej, jag målar inte tavlor, skriver inga dikter eller romaner just nu. Men rännilen av kreativitet i mig som flödar sipprar fram vad jag än gör. När jag var lärare fanns den där som en metod att undervisa. Nu finns den som en styrka för mig som politiker, jag har ju lärt mig att tänka utanför boxen och att se möjligheter. Allt, tack vare mitt konstnärskap för konsten har inga gränser eller hinder i sitt uttryck.

Vad det lider kommer jag måla igen, jag kommer göra en tavla speciellt till dig du lilla människa. Jag kommer fortsätta formulera mig med bilder, former och ord för det är mitt livselixir så som luften jag andas.

Så vad är då konstnärskapets dilemma? Jo, den ständiga kampen för konstnären att sörja för sig, att sälja sin kreativitet så det räcker till hyra och mat. Claes-Göran Lillieberg är en av våra Solnakonstnärer som skickade mig ett mail med inbjudan till Vernisage, välkomna följ med, klicka på namnet! För mig kom livet emellan, i alla fall just nu och jag ger det till dig och mig ”Tänj ditt hjärta och gör det du måste”

Lena Ek visar ännu en gång prov på struktur i miljöarbetet

I Sverige har vi 11 miljömyndigheter, nu sker en total översyn av dessa i syfte att förnya miljöarbetet och för att förbättra måluppfyllelsen.

Vi gör en total översyn av miljömyndigheterna

Att vara politiker innebär inte bara massa trevliga event, besök och uppmärksamhet. I min politiska vardag lägger jag mycket tid på att läsa. I dag började jag läsa strax före 7.00. Jag läste igenom oppositionens budgetar och alla ärenden till våra två dagars budgetfullmäktige nästa vecka. Sedan läste jag igenom dagens media och där hittade jag Lena Eks debattartikel om våra miljömyndigheter, rekommenderad läsning.

Nu är det hög tid att rusa till kontoret för en dag fylld av möten, hoppas kunna avsluta sista mötet vid 20 i kväll för att kunna ägna en stund till mailboxen.

Mitt oglamorösa liv ;) Nu rullar en ny vecka med nya möjligheter att förändra och göra gott. Låt den goda kraften segra.

Vila i det äkta mötet

Vi är mitt uppe i Allhelgonahelgen. Några av oss tänker på ”bus eller godis” medan andra tänder ljus vid kyrkogården. Man kan ju fundera på det här med Halloween och Allhelgona. Många barn tycker att det är jätteskoj att klä ut sig och gå runt i kvarteren och knacka på för att fylla på sin godiskorg. Mina elever har alltid fått pyssla lite med Halloween och det har varit mysigt. Det gemensamma för Allhelgonahelgen är just det, det mysiga. Vi får lite tid att lägga undan våra smarphones, koppla ner och umgås med varandra. Låt oss alla vila i det äkta mötet denna afton och helg.

Det händer att jag går till kyrkan, då väljer jag oftast Allhelgonakyrkan för där känner jag mig mest hemma. Där är vi alla välkomna oavsett vem vi är eller vad vi bär. Det här helgen tillbringar jag i skogen på landet. Skogen är också min kyrka, det är här jag möter mina minnen av mina anhöriga. Det är i skogen minnen av min morfars trygga hand som håller min fångar mig i en känsla av trygghet. Jag minns alla våra äkta stunder av samtal när vi hand i hand vandrade i skogen och pratade om sånt som var viktigt på riktigt. Jag är så glad för att jag fick privilegiet att lära känna min morfar och att han fanns i mitt lv under så många år. Det är han som lärt mig mycket om bemötande då han aldrig var arg eller hävde ur sig elakheter utan visade alltid ett enormt tålamod trots att jag var busigare än Emil själv.

För mig är Allhelgonahelgen mysig avsett om jag fuller den med läskiga ansiktsmålningar, pumpor eller besök i kyrkan. Mysigast i dag var nog i alla fall hunden Millie som efter ett par timmar i skogen hade ljung i hela pälsen. Det såg faktiskt ut som att hon klätt ut sig till ett träsktroll och därav bjöd hon på dagens härligaste skratt. Tyvärr har jag inga bilder på det så håll till godo med dessa rogivande bilder. Trevlig helg!

image

image

image

image

Vintertid eller inte…

Så är då åter klockan slagen för att beslutsamt dra visarna bakåt i tiden om än bara en timma. Under dagens har jag följt omgivningen och drar analysen att folk verkar tycka detta med tidsomställningen något besvärligt. Vi människor är ”vanedjur” som gillar rutiner och ogillar när våra ”cirklar” rubbas, i dag verkar många uttryckt ett visst missnöje med tidsomställningen.

Denna enligt tiden, första vinterdag inleddes med långfrukost, jag vaknade ju så ”tidigt”. På programmet stod invigning av Tvärbanan där vi gruppledare från alla partier i Solna var närvarande, mycket trevligt att få åka den första invigningsturen från Solna Centrum till Sundbybergs Centrum. Ett ”sprillans” nytt tåg med riktigt höstblänk.

image

Efter en rask promenad hem från Sundbyberg var det skönt med en joggingrunda, i dag 7 kilometer. Det var fantastiskt skönt då temperaturen inte kändes som vintertiden var här, tvärt om. Och det är väl ungefär här jag borde skriva att tiden är ur led, men det gör jag inte.

image

Eftersom dagen ännu inte var slut hann jag också med matlagning, ett besök i en möbelaffär där ett stycke brickbord inhandlades. Kvällen inramades av fika vid det nya bordet och goda samtal. Vilken skön söndag jag haft och det känner jag tacksamhet inför. I morgon är en ny dag, sov gott!

image