Med all rätt

I morse när jag såg mitt FB flöde läste jag ett av de bättre inläggen på länge. Cissi Wallin drämde näven i bordet. Så bra att jag väljer att skicka vidare detta budskap. Se den kompetenta människan!

Cissi Wallin skriver så här: ”image

image

image

Här kommer länken adhdpappan

Jag arbetar också mot dessa fördomar. I slutet av 1980-talet trädde jag in i skolans värld som lärare och jag sökte styrkorna hos mina elever. På den tiden ”stämplade” vi inte med bokstavskombinationer på samma sätt som i dag. Men vuxna dömde ut elever och jag jobbade sannerligen i motvind. Genom åren har det blivit många handledningssamtal med lärare och enskilda samtal med föräldrar och jag understryker alltid elevens styrkor…och möts alltid av samma glädje och förvåning ”Du är den första som sagt något bra om mitt barn”

Jag undrar hur det kan vara så svårt att inte se det fantastiska och unika i varje person. Känner tacksamhet inför att få arbeta med detta i mitt företag ACNK

Läxor i skolan

”- Vad har ni för erfarenhet av läxor?” skrev en förälder nyss på Autism och Aspergerförbundets facebooksida. Det är naturligtvis individuellt eftersom alla är olika men jag tar mig ändå friheten att lägga ut texten lite och förhoppningsvis kan det hjälpa någon lärare, elev eller förälder.

Alla människor härmar beteenden, det är så vi lär oss att vara sociala varelser, vi härmar och kopierar. Det här är en av anledningarna till varför leken är så viktigt, vi lär genom att leka. Alla kopierar beteenden hela dagarna för att passa in. Att personer med Autism kan om de vill är en fördom, att ”det bara är att skräpa till sig” eller ”att ta sig i kragen” men med den här typen av funktionsnedsättning funkar inte det… men viljan att passa in finns. Och det är just att viljan och förmågan kolliderar som skapar frustration hon personen.

Jag har särskilt studerat flickor med Asperberger och har sett att flickor kopierar mera än pojkar. Det gäller troligen alla flickor oavsett personlighet. I normen är det mer okej att pojkar ”busar” och att flickor är ”snälla”.

Varje morgon när vi vaknar har vi en viss mängd energi att göra av med under dagen, jag brukar likna det vid ett provrör med vätska. Personer som kopierar mycket under skoldagen ligger på en hög nivå av koncentration. Att koncentrera sig tar energi, det har vi alla upplevt. Tänk dig att du ska skriva ett prov varje dag och hela dagen, då är du trött när du kommer hem. Ungefär så upplever många med Autism skoldagen.

När vi gjort av med energi behöver vi fylla på, jag kallar det energipåfyllare. Vi har alla olika sätt att fylla på, någon gör det genom att springa 5 kilometer, en annan genom att sova, någon genom att lyssna på en bok och en tredje genom att spela World of Warcraft. Vad gör du när du behöver få energi?

Att ha en läxa som kräver energi när energin är slut är en riktigt dålig ide om däremot läxan är en uppgift som ger personen energipåfyllning då fyller den en bra funktion.

Någon kanske fyller på energi genom att räkna 10 mattetal varje kväll, en annan person fyller på energi genom att läsa ur kartboken varje kväll. Så mitt svar på frågan är att läraren och eleven tillsammans med vårdnadshavaren måste hitta en individuell lösning som bjuder på mycket flexibilitet utan att eleven hängs ut som annorlunda i den inkluderade klassen. Det är med andra ord smart att läraren ge alla elever olika läxor utifrån dennes behov och förutsättningar.

Det är den här typen av kunskaper jag förmedlar till lärarna/pedagogerna under min pedagogiska handledning som jag erbjuder i ACNK

- Ställ in er i ledet!

Förmiddagens promenad med min stora svarta hund inramades av fågelkvitter tills luftrummet bröts av ett skrik. En stark, arg kvinnoröst vrålade ”- Ställ in er i ledet!” om och om igen. Hunden tvärnitade, tittade på mig frågande och jag gick framåt  mot den skrikande kvinnan, varpå hunden följde med motsträvigt.

 Kvinnan fortsatte skrika ”Ställ in er i ledet!”  ”Vad är det för fel på er klass 3B?” Min stora svarta hund tvärstannade och försökte backa ur huvudet ur sitt breda skinnhalsband. Barnen stod tysta, två och två och tittade sig runt av oro. Ytterligare en vuxen person stod i slutet av ledet, hon teg. Min stora svarta hund var snabbare än mig i sin tolkning, hunden upplevde fara och obehag och ville fly…och det var det många elever som också ville, från detta obehagliga vuxenskrik . Jag insåg snabbt att här är det inte bara min hund som upplever obehag utan en hel skolklass med barn. Samtidigt är jag inte förvånad, behovet av fortbildning i bemötande är uppenbart. Hur svårt kan det vara? Jo, det är ganska svårt med bemötande i en stressig skolmiljö. Lärarna behöver få stöd och fortbildning där de ständigt påminns om bemötande.

Nu är ju jag som jag är så det var ju självklart att avväpna läget genom att själv bidra med lågaffektivt bemötande rakt in i situationen. Det här är en metod som jag lärde mig när jag som en av de första i Sverige utbildade mig till en av de första certifierade Studio III tränarna för ett par år sedan.

Jag stannade en bit bort och sa med min mörka lugna röst ”Skrik inte nu när vi går förbi för hunden blir rädd”. Den tysta kvinnan i slutet av ledet sa då med hög röst ”Ja, barn nu är ni tysta!” Jag svarade då ”Det är den vuxna som behöver vara tyst”.

Vi passerade förbi tätt inpå de duktiga eleverna som tålmodigt stod två och två på led. När vi passerat började ledet röra sig framåt, läraren skämdes nog en aning men det var det värt för hon slutade skälla på barnen.

I mina föreläsningar tar jag exempel från verkligheten, inte för att göra ner lärare utan för att synliggöra på ett humoristiskt sätt hur vi lärare under stress hamnar i trista vanor av tjat och tråkigt bemötande. Jag drar paralleller och förklarar hur elever med funktionsnedsättning uppfattar den här typen av situationer. Jag pratar om utmanande beteende, affektsmitta och det lågaffektiva bemötandet. Genom att bära kunskap om dessa verktyg är det lättare för läraren i den stressade situationen att hantera gruppen med bibehållen respekt för eleverna.

Anna C Nilsson - affektsmitta

Anna C Nilsson – affektsmitta

 

I skolklassen som jag mötte i dag finns det säkerligen minst tre elever som är inkluderade och som bär med sig en personlighet som kräver struktur, förutsägbarhet och KASAM (känsla av sammanhang). Barnets kognitiva system kan inte sortera lärarens arghet och koppla den till ordens innehåll. Vad betyder egentligen ”Ställ  -  in –  er –  i  - ledet!” ?  Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle troligen kunna hoppa upp på muren i stället för att få en bättre överblick och som följd få ännu mer skäll. Ett annat barn skulle vända in i simhallen igen för att han inte hittar det han ska ställa sig i, det så kallade ledet.

 

Vem är brottsoffer?

Hela dagen har tillbringats på Polishuset i centrala Stockholm, tema för dagen var våld i nära relationer och det var minst sagt mycket bra för alla oss i Polisstyrelsen. Mina reflektioner landar hos brottsoffret och jag väljer att stanna upp och fundera på vem brottsoffret är. Vem är brottsoffer?

Anna C Nilsson har mer än 20 års yrkeserfarenhet från skolans värld, som både undervisande lärare men också som föreläsare och handledare i sin profession som Specialpedagog. Senare år har Anna C Nilsson dessutom varit verksam som Kommunalråd i Solna. I företaget ACNK knyter Anna C Nilsson ihop sina akademiska studier med en gedigen yrkeskarriär. Det som kännetecknar ACNK är skarp analys och kreativitet med struktur, söker ni ett effektivt konsultföretag så har ni träffat rätt. Företaget ACNK startade våren 2014

Bloggen kommer få ett något annorlunda innehåll men om ni tycker att mina funderingar är intressanta hoppas jag ni finner nöje i att följa bloggen även om jag numera fokuserar mera på mitt nystartade företag ACNK

Inom ACNK erbjuder jag bland annat krishantering och det behöver brottsoffret. Att utsättas för brott är en kris, dagens tema till följd av våld i nära relation. Bemötande är det absolut viktigaste när en person utsatts för våld i nära relation.

När vi lite slarvigt pratar om kvinnor, som det oftast är, som har fått stryk av sin kille. Ja, det är oftast en kvinna och en man och det är oftast mannen som slår kvinnan. Naturligtvis förekommer våld i alla typer av nära relationer också men i dag väljer jag att skriva utifrån perspektivet man – kvinna. När vi då tänker på detta och pratar om det i fikarummet på jobbet då generaliserar vi oftast. Vi tror att kvinnan är si och så utsatt och att hon får skylla sig själv som tar tillbaka anmälan, som tackar nej till skyddat boende osv. Men i dag fick jag upp ögonen för hur det verkligen förhåller sig många gånger. Kvinnan är väl etablerad på arbetsmarknaden, har faktiskt ofta ett bra jobb och uppfattas som stark av vänner och kollegor. Ingen skulle ens tänka tanken att hon skulle kunna vara ett brottsoffer. Hon tar för sig, skojar och har en kaxig attityd på jobbet och med väninnorna. Dessutom har hon kanske tre barn som går på en bra skola i Stockholms innerstad, ungarna trivs och har bra vänner som de gillar. Mannen har också ett bra arbete och är väldigt trevlig, en härlig man som med sitt sätt är många kvinnors favorit. I barnens skola vill många välja honom som klassförälder för han ställer alltid upp. Dessutom är det han som äger lägenheten och det är också han som slår sin fru på kroppen men inte i ansiktet. Han brukar också vrida hennes handleder och fotleder och en gång knäckte han hennes käke med sina bara händer. Att kvinnan besöker tandläkaren plötsligt eller faller illa så hon måste linda sin handled är det ingen som höjer på ögonbrynen för.

En polisanmälan skulle innebära att hon skulle tvingas till ett skyddat boende med barnen och eftersom hon inte vill att de ska slitas upp och missa skolan låter hon saken bero. Han slår ju i alla fall inte barnen och när han slår sover oftast barnen. De senaste åren har hon lärt sig att det är återkommande så hon brukar se till att barnen sover över hos mormor och morfar regelbundet. Hon känner att när hon ger honom möjlighet att få utlopp för ilskan blir allt mycket bättre mellan gångerna. Hon vet att hon skulle tvingas byta bort sitt sociala liv om hon bröt upp, dessutom har han hotat henne. Så här ser det ut. Brottsoffret kan vara din granne, hon den där trevliga kvinnan med de tre fina barnen och hennes charmige man.

Flytta på mannen. Ja nu är det möjlig, nu sker detta i Stockholm. Det innebär att brottsoffret som är kvinnan och barnen får stanna kvar i sin hemmiljö och förövaren får bo i en annan lägenhet. Det handlar om bemötande, att flytta på förvaren och inte offret.

ACNK logga 2

Vad har detta med mitt företag att göra? I arbetet med konflikthantering där jag erbjuder företag mina tjänster kommer jag in i ett skede där en grupp, oftast kollegor, har en konflikt eller det vi kallar ”dålig stämning”. Det klassiska som vi lärt oss från skolan är ju att vi helt enkelt flyttar på offret, den mobbade och tyvärr har många företag, föreningar och organisationer tagit med sig barnets sätt att lösa konflikter. För mig handlar det om att tänka utanför boxen, att våga söka lösningar på samma sätt som man i Stockholm hittat lösningar på ett till synes mycket svårt problem – en utsatt mamma och hennes tre barn. När ni i ert företag kört fast och inte ser någon annan utväg än att ”sparka ut” offret, då vill jag att ni kontaktar mig och ger er själva möjligheten att bli föregångare när det kommer till bemötande och att i praktiken visa alla människor att de faktiskt har lika värde. Det här ger ditt företag mer än alla manifestationer i hela världen där banderollen säger ”Alla människor lika rätt och värde”.

Det kan också handla om rena krissamtal till följd av händelser där din personal blir brottsoffer. Här kan det vara personalen som utsatts för hot eller hot om våld eller att de på sin arbetsplats tvingats uppleva obehag och är därigenom brottsoffer. Vid denna typ av händelser är det absolut nödvändigt för personen att få genomföra ett debriefingsamtal snarast.

Under handledningssamtal med personal på förskolor har det ofta dykt upp funderingar kring barn där personalen misstänker våld i hemmet så det här är ett område där jag är trygg och professionell. Många gånger är det oerhört skönt för personalen att få vägledning och stöd i bemötandet utan värderingar.

Ge det förlösande mötet en chans med relativt enkla medel. ACNK ger er verktyg och visar er hur ni kan göra alla till vinnare och ingen blir brottsoffer.

Jag slutar med politiken

Kommunalrådet Anna C Nilsson meddelade onsdagen den 5 mars att hon på egen begäran kommer att avgå som kommunalråd och gruppledare för Centerpartiet i Solna.

- Jag måste dessvärre meddela att jag avgår som kommunalråd och gruppledare i Solna på grund av privata skäl från och med den 31 mars,” säger Anna C Nilsson.

Ersättare kommer väljas i samband med extrainsatt årsmöte den 17 mars. Vid eventuella frågor ring Centerpartiets pressjour 08 23 43 20

anna svensk näringsliv - Kopia

- Nu avslutar jag ett kapitel i mitt liv och påbörjar en annan fas. Jag vill rikta ett varmt tack till alla jag fått möjlighet att lära känna inom ramen för politiken.

Självmorden bland unga ökar!

Tre unga tar sitt liv varje vecka. Många skickar signaler som vi måste ta på allvar. Andra lever i en tryckkokare. Om den unga människan säger att ”det här är inget farligt, jag klarar mig” så ska man reagera. Lärare ska i första hand gå till elevhälsan och lämna över, säger Britta Alin Åkerman 3 unga människor tar sitt liv varje vecka i Sverige och långt många fler gör självmordsförsök och mår psykiskt dåligt.

”Man känner att man inte duger” och det är viktigt att se skillnad på vad är ett normalt tonårsbeteende och vad är ett faktiskt rop på hjälp där det finns risk för suicidförsök. Varje vecka dör 3 unga i Sverige till följd av självmord. Vi ställer oss frågan varför unga i så stor utsträckning tar livet av sig. ”Man känner att man inte duger och pressen att välja rätt har ökat” enligt Britta Alin Åkerman, leg psykolog och professor emerita vid avdelningen för Nationell prevention suicid och psykisk hälsa, NASP, vid institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. I morse kunde vi se och höra Alin Åkerman på Tv4 morgon där hon pratade om självmord.

Den psykiska ohälsan ökar bland våra unga och antalet självmordförsök varje vecka ökar. Våra unga är sårbara och vi vuxna måste inhämta mer kunskap. Lärare i skolan måste få mer kunskap i att kunna upptäcka och göra riskanalys och agera genom att exempelvis skicka vidare till elevhälsovården på skolan där kunskapen är betydligt större oftast. Jag anser att alla blivande lärare ska få en kurs om psykisk hälsa under sin utbildning. Jag anser att varje skolhuvudman ska säkerställa att lärare får verktyg genom fortbildning.

IMG_0173

Redan när jag gick min lärarutbildning på 1990-talet ställde jag frågan under en föreläsning om självmord och fick då svaret att vi lärare inte ska prata om det för vi skulle inte väcka den björn som sover. Dåtidens lärare vid min lärarutbildning la tabu på självmord. Genom min fortbildning har jag kommit i kontakt med Britta Alin Åkerman och hon har bland annat varit min handledare vid mina universitetsstudier och därigenom har jag fått upp ögonen för hur viktigt det är att vi agerar mot den ökande psykiska ohälsan som breder ut sig likt en våt filt i vårt samhälle.

Jag upplever att vi fortfarande lever med tabu kring psykisk ohälsa. Jag klarar av att gråta inför andra människor, jag klarar av att berätta att jag mår dåligt av den enkla anledning att jag är i kontakt med mitt jag. Men detta skulle kunna skrämma många som inte har jobbat med sig själva på det sätt som jag gjort. Att vara människa är svårt och det krävs ett medevetet arbete för det. Jag vilar i min inre trygghet, min självkänsla och vetskap om att jag är alldeles underbar och fantastisk. Detta är ytterligare en faktor som är viktigt men tyvärr också tabubelagd i vårt samhälle. Vi får alltså inte må för bra och inte heller dåligt utan vi ska vara lite som om vi åt antidepressiv medicin, bara lagom och varken glad eller ledsen utan helst neutral och balanserad. Detta för att vi är rädda för jaget. Psyket är många gånger bortkopplat från människan som står där på den sociala scenen helt ensam, utan sig själv. Närvaro! Jag ser det här och det gör de flesta som har läst beteendevetenskap, vi ser igenom spelad närvaro. Vi är relativt många i vårt samhälle som har kunskapen, vi har en full verktygslåda men vi använder den inte för det är ju tabu att prata om självmord och psykisk hälsa. Varför? Jo, av det enkla skälet att om vi pratar för mycket om sånt här så skulle ju någon kunna inbilla sig att vi själva har problem och ve och fasa om någon skulle börja sprider lögner om mig som blir till sanningar. Många lever sina liv i en rädsla över att berätta om att de mår dåligt för det är inlärt och psykisk ohälsa är tabu. Jag ser på Facebook om all lycka och framgång men så är inte livet. Livet består av alla beståndsdelar och ibland mår vi dåligt och det jag vill säga er ”Det är normalt”. Jag får ofta lust att säga ”slappna av!” till folk som går genom livet som om de höll andan av rädsla att någon ska upptäcka det där mörka.

För att komma till rätta med detta finns en rad faktorer som behöver förändras och vi är många som arbetar aktivt för att förbättra den psykiska hälsan. Skolan är viktigt, självklart är matematik och idrott viktigt men det är också viktigt med personkännedom. Våra barn behöver få hjälp i skolan att jobba med ”vem är jag” och känna in sina olika ”delpersonligheter” utan att för den skull skrämmas. I dag är det många barn som fyas när de skrattar hysteriskt eller skuldbeläggs när de skriker. Jag vill lyfta fram hela människan och hjälpa barnen att förstå att de är alldeles underbara precis så som det är. Så bort med krav om prestation och att passa in i det fyrkantiga och in med möjligheten att få vara sig själv precis unik och olika alla andra.

Vill du aktivt bidra vill jag tipsa dig om Suicide Zero och Ludmilla Rosengren

Till dig som gömmer ditt psykiska illamående inom dig: Det kan bli bättre, ditt första steg är att berätta för en person. Här kan du få hjälp

Rapport från Centerkvinnornas Årsstämma i Stockholms län

I dag har vi Centerkvinnor i Stockholms län haft årsstämma. Att jag fick förtroendet att fortsätta leda Centerkvinnorna som ordförande i Stockholms läns distrikt tackar jag ödmjukt för och det är självklart en stor ära att få driva på arbetet med ökad jämställdhet för oss kvinnor.

image

Årsstämman inleddes med gemensam lunch på Treskillingen i Gamla stan och många glada skratt. Därefter samlades vi i Centerpartiets Riksorganisations lokaler i Gamla stan där själva Årsstämmoförhandlingarna hölls med självaste Kerstin Lundgren som mötesordförande. Kerstin Lundgren (C) är riksdagsledamot och Centerpartiets utrikespolitiska talesperson men hon har också ett förflutet som aktiv Centerkvinna då hon bland annat varit förbundssekreterare för Centerkvinnorna under den tid då Lena Ek (nuvarande miljöminister) var ordförande för Centerkvinnorna.

image

Här ovan ser ni Centerkvinnorna som samlades i dag och fattade många kloka och viktiga beslut tillsammans. Under årsstämman fattade vi beslut om att skicka flera motioner vidare till Centerkvinnornas förbundsstämman senare under våren. Vi fattade även beslut om årets verksamhet där vi kommer synas en hel del i jämställdhetsdebatten. Exempel på aktiviteter i närmaste tiden är att vi deltar i arbetet med #lönheladagen där Centerkvinnorna engagerar sig. Jag gjorde en film på temat som ni gärna kan se och sprida. ”Lön hela dagen” Den 9 mars kan ni träffa oss i Södertälje där vi genomför en barnklädesloppis i samverkan med Centerpartiet i Södertälje och Klöverdam. Den 29 mars är det dags för banklädesloppis i samverkan med Centerpartiet i Huddinge och Klöverdam. Pengarna som vi får in på dessa barnklädesloppisar ger vi oavkortat till Stadsmissionens arbete med unga föräldrar – unga station som bland annat har öppen förskola i lokalerna på Södermalm dit unga föräldrar är välkomna med sina barn.

image

Här ser ni Distriktsstyrelsens arbetsutskott från vänster Anna C Nilsson ordförande, Ulrica Riis Pedersen vice ordförande och Nina Wahlin ledamot. Tack ännu en gång för förtroendet att leda oss Centerkvinnor i Stockholms län ytterligare ett år. Tillsammans gör vi skillnad samtidigt som vi har riktigt kul ihop.

Tjejvasan – min kamp

Jag gjorde det! Tjejvasan över 30 kilometer på skidor gick av stapeln i går lördag med tusentals kvinnor som kämpade. Årets upplaga av Vasaloppet är den 90:e och som ni vet var det länge förbjudet för kvinnor att delta. Hur som helst, numera har vi kvinnor ett eget lopp, Tjejvasan. Och i år var det extra tungt beroende på föret och svårigheterna med att valla rätt. Det var många som hade det tungt i spåret helt utan fäste och i dag är vi många med träningsvärk i hela kroppen. Jag gjorde det, åkte för jämställdheten, för oss kvinnor och varje stavtag var en kamp under tre långa timmar och många långa minuter där till. Men jag gjorde det, jag kom i mål!

För första gången i livet åkte jag Tjejvasan. I år är det tänkt att jag ska klara av tjejklassikern. Upprinnelsen till denna bedrift vid 47 års ålder är att jag under våren drabbades av svår Anemi och bestämde mig för att bli frisk. Kvinnohälsa är viktigt och en stor jämställdhetsfråga. Jag vill exempelvis att kvinnor ska erbjudas blodprov för att testa sitt blodvärde på samma sätt som vi erbjuds mammografi och cellprovtagning.

image

I höstas sprang jag Lidingöloppet, under vintern har jag tränat men den lilla snömängden har inneburit att skidorna inte luftats så många gånger. Under veckan har jag försökt ladda upp genom att inte träna och dessutom unnat mig en hel del kolhydrater.

I fredags var det dags att hämta ut nummerlappen i Mora, lyssna på experternas vallningstips. Kvällen tillbringades vid vallabordet med strykjärnet i högsta hugg.

image

Skidorna rengjordes efter alla konstens regler, därefter lade jag på fint glidvax med strykjärnet. Sickla, sickla bort allt vax och så på med lager ett, klossa ut, lager två, klossa ut, lager tre, klossa ut, lager fyra, klossa ut och byta valla. Lager ett klossa ut, lager två, klossa ut, lager tre och klossa ut. Håller skidorna? Skulle jag haft klister? Väderprognosen säger plus tre grader och vad ska jag göra? Is i magen, sova och vakna till en tidig lördagsmorgon.

Hörde på radion att klister inte var gångbart och jag andas ut och kände att min vallning var helt rätt. Pirret i magen, ska jag klara denna för mig lååånga sträcka? Har jag tränat tillräckligt? På med skidorna, starten går och jag glider iväg med fantastiskt bra glid… och inget fäste. I huvudet snurrar tankar om hur detta ska gå samtidigt som jag stakar och saxar framåt. I huvudet STARKA ARMAR!

Vid Högberg, 20 kilometer kvar och jag tar fram VR 70 och lägger på. Dricker lite blåbärssoppa och kör framåt. Mina supporters står längs med spåret och jag kan glatt meddela att VR 70 funkar, jag har fäste och bra glid.

image

Mellan Hökberg och Eldris när den brantaste backen nerför kommer ligger jag i det första spåret längst till vänster och hukar mig ner för att få maximal fart. Två meter framför i det isiga spåret står en annan kvinna hukad. Jag ser att en kvinna faller i spåret till höger om oss, hennes skidor ligger i vårt spår och jag inser blixtsnabbt att kvinnan framför mig kommer att krascha. Som i ett ögonblick kliver jag ur spår till höger, kliver i spår ett steg till höger, kliver ur det spåret till höger ställer mig upp och gör mig smal… Susar förbi kvinnan på höger sida om kvinnan som kraschat, samtidigt som kvinnan framför mig kraschar rakt in till vänster om kvinnan som redan ligger ner rakt över spåren. Jag andas och tänket bara en sak. Änglavakt! Hur gick det för kvinnorna? Bröt de några armar? Fyra spår i bredd och det kunde blivit en masskrasch om jag inte haft sinnenärvaro och balans. I det ögonblicket mötte jag mig själv och tänkte på den 3 januari 2007 när jag kraschade med min snowboard i Val Thorans, då bröt jag nacken och blev helt förlamad i vänster sidan. Nu kör jag Tjejvasan med en helt fungerande kropp och tänker att livet är skört. Och med det vill jag uppmana er alla som läser min blogg att göra något bra av era liv för livet är inte självklart för någon av oss.

Skylten mötte mig, 9 kilometer och nu var det ju försent att ge upp. Mina armar, mina ben men främst min rygg värkte och kraften var lika med noll. Varje stavtag, varje centimeter kändes som en kamp – min kamp för er alla kvinnor. Vad är det jag vill? jag vill jämställdhet och jag vill att vi ska må bra vi kvinnor. 3 kilometer kvar och nu är det fullständigt stopp men mina horn i pannan har redan bestämt att jag ska i mål. Så målrakan och jag gled sakta över mållinjen på stela ben med armar som mest liknade spaghetti och där möttes jag av mina kära som jag känner sådan tacksamhet inför. Tack för att ni finns vid min sida!

Leksaker ska bli giftfria

I dag beslutades att en utredning tillsätts angående Bisfenol A. Vår miljöminister Lena Ek sätter ner foten och visar vägen. Med den tydlighet Lena visar kan jag tryggt fortsätta mitt arbete här i Solna, där vi sakta men säkert förändrar. Jag vill se en giftfri vardag för våra barn och unga. Tack för att du visar vägen Lena Ek.

Att driva miljöpolitik kräver mod. Att vara politiker överhuvudtaget kräver mod. Lena Ek visar att hon har både mod och handlingskraft att göra skillnad.

Leksaker ska bli giftfria

– Anledningen är att barn är mer utsatta för farliga kemikalier än vad man tror och barn är särskilt känsliga. Jag tycker det är viktigt att när vi börjar med det här arbetet i Sverige nu att kommunerna verkligen ser till att sanera och kontrollera alla förskolor så att de är bra ur kemikaliesynpunkt, säger Lena Ek till SVT.

solna 2013 097

Just nu arbetar vi med att skapa en miljöpolicy här i Solna, ett initiativ av mig. Den är just nu ute på remiss i våra nämnder, därefter ska den upp i Kommunstyrelsen och så småningom klubbas den i Kommunfullmäktige. I min tanke om närodlad politik har jag lyssnat in föräldrar här i Solna och tack för att ni för en dialog med mig som er politiker. Just nu är miljöpolicyn ute på remiss i våra nämnder och jag peppar mina medlemmar som har nämndsuppdrag att försöka påverka i nämnderna att skriva skarpare i remissyttrandena. Centerpartiet i Solna har fått med sig miljö och hälsoskyddsnämnden där jag är vice ordförande på ett riktigt bra remissyttrande där vi belyser giftfri vardag. I Barn- och utbildningsnämnden lade vi ett yttrande med likalydande skrivning som i miljö och hälsoskyddsnämnden. Att vara politiker kräver mod, det kräver handlingskraft men mest av allt kräver det tålamod. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi i Centerpartiet får ett större mandat i Solna efter valet för Centerpartiet har så mycket viktigt som vi måste göra för våra barn och ungdomar. Just nu väljer jag att nämna giftfri vardag och giftfria leksaker.

Ta gärna en titt på miljödepartementets sida, för genom att sprida kunskapen förstår vi varför bisfenol A måste bort.

Gunilla Hjelm gav mig en utmaning

Helga Krook och Puppe Doll Chrysalis tar orden på orden. Det hävdas att orden ligger döda i våra medvetanden. Jag håller inte med, kanske är det individuellt, ty mina ord hoppar Järka i mitt huvud och vill bara ut, ut och andas syret som ger dem innehåll.

Helga Krook är ordskrivare med diktsamlingen Puppe Doll Chrysalis. Tidningen kulturen skrev ”Orden ligger döda i våra medvetanden. Det kommer an på oss att ta fram dem, vattna dem, låta dem slå rot och sätta skott. Att vi ympar och korsbefruktar. Att vi manipulerar med dem, perverterar med dem, förfasar med dem, förför med dem.

Helga Krooks diktsamling Puppe Doll Chrysalis tar orden på orden. Och inleder med en utplacering av ordens tjänliga avskjutningsramp:

”en utkorg” ”

Jag har så svårt för detta förhållningssätt. Människan vill bli förstådd, är det kanske en drift hos oss likt sexualdriften och därav har vi som djur utvecklat det verbala språket. Människan bär ett av de mest sofistikerade språken. Mina ord, skuttar runt i huvudet och vill ut. Jag pratar, babblar, skriver och njuter i befrielse när de levande orden kommer ut till verkligheten. Ordet på mitt papper är en syntax där ordet i samma ögonblick ges syre.

Jag syresätter mina tankar.

Tystad Anna dör.

Då orden stängs inne torkar jaget, förtvinar och vissnar till en skrumpen knota. Så snälla ni beskär inte min själ ty då vissnar hon, den där som är jag. Pelargon, du som i dag står där i källarens mörker utan vatten, torr och eländig det kommer en dag då du åter droppas våt, väcks och nås av solens strålar. Jag ser din längtan där på det kalla källargolvet. Det kommer en dag då din kraft åter igen ger bäring, då ögon från den onda människan skall se din skönhet. Tills dess dröm om ordets frihet och fly dess fångenskap.

Helga Krook skriver:

””puppa

nylat. pupa ytterst av lat. pup(p)a

’liten flicka’, ’docka’

troligen

p.g.a. puppans

likhet med ett lindebarn,

stadium mellan sista larvstadiet

och den fullbildade insekten hos

insekter med fullständig förvandling

docka leksak, knippa tråd eller garn

fsv. isl. dokka, gemens. germ. Ord

(mångenstädes med bet. ’liten

flicka’) av ovisst ursprung”

Befrielsen av att sitta fast, insikten i att vara fri. Förlöselsen genom ordet. Har jag någon gång sagt dig mitt väsen, vem jag är vad jag bär. Du min vackra sanning jag dansar med ord. Helga Krook du utmanar mig och hela mitt kreativa andas och förstår att tårar som trillar från mina kinder är befrielsen från förnedringen. Ord spelar roll så tänk på vad du säger till dina medmänniskor för ingen vill väl vara en mobbare eller har jag fel. Finns så onda människor att de medvetet sprider orden likt stanken från spyor.

Helga Krook du ger mig distans, en möjlighet att fly till den plats där ingen längre skadar mig. Jag flyr in i mina ord i mitt eget rum där jag finner hopp om en ny vår där också jag kan få växa som människa utan att klippas ner till en lort.

”ska jag bli ännu dödare

omöjligt, från början

sa du

dina ord slukar alla mina

änderna simmar

i det mjuka vattnet”

De nya flyktigheterna är ännu snabbar, halare, idkar avsevärt mer trolöshet mot sina huvudmän(oss) än någon existerande tankekultur någonsin gjort. Och det är i orden det stora sker! I allt väsentligt!:

”Jag kastade mig ut i ingen båge

kunde inte vara

kvar, var

ur rytm, och allt var språk

inte där jag

skenlevande

hade jag just frågat mig själv

är rummet levande nu? Nu

när du är här?”

Gunilla Hjelm, ordförande för Centerkvinnorna, tack för utmaningen du gav mig, att fördjupa mig i Helga Krook. Tack bästa Gunilla för inspirationen.

Kultur är viktigt, många av våra kulturarbetare är kvinnor och få har anställningar utan har istället registrerad enskild firma. Tillvaron för våra kulturarbetare är många gånger svår, kreativiteten vill ut och människan vill inte begränsas. Jag önskar att alla människor kunde få växa dit där ljuset finns på sina egna villkor utan att någon klipper ner dem med en rostig sax.