Det är en ynnest att få…

Den finaste av gåvor är att få arbeta för att dessa personer ska få en gnutta bättre liv. Ja har sagt det förut och jag fortsätter att säga det om och om igen tills alla i hela samhället förstår att alla behövs och alla är vi viktiga resurser i vårt samhälle. Det är en ynnest att få arbeta konkret med alla ovanliga vanliga ungar. Tacksamhet!

öppen hand med växt

Jag stannar upp och reflekterar bakåt i tiden ganska ofta för att kunna förstå och analysera framtidens utmaningar och möjligheter. Inför min första lektion 1987 fick jag ett tips om att vara sträng. Jag var 20 år och hade fått ett föräldraledighetsvikariat som biologi och kemi adjunkt. Att vara sträng tolkade jag genom att vara tydlig. Varje lektion inleddes på exakt samma vis, jag befann mig i klassrummet, öppnade dörren och hälsade eleverna välkomna in. Mycket har förändrats i mitt sätt att tänka kring metodik, beroende på en massa utbildning men främst beroende på yrkeserfarenhet och ett öppet sinne att vilja förbättra. Det som inte förändrats är att elever med funktionsnedsättningar söker sig till mig, de gjorde det då när jag var 20 år och de gör det ännu i dag. Kanske för att jag ser dem i ögonen och bryr mig på riktigt eller för att jag förstår eller för att jag visar dem att jag vet att de behövs.

År 2017 är det 30 år sedan jag inledde min första lektion och jag ställer mig frågan ”Hur långt har vi kommit?” Jag tycker att rubriken är missvisande och debatten är lite för snäv eftersom problematiken är långt mer komplex men trots det vill jag rekommendera er alla att se denna film för att lära mer om olika personligheter eftersom jag insett att det är i kunskapen det brister. Alla i samhället behöver lära mer om alla olika personlighetstyper för att inse att alla behövs i vårt samhälle. Skolan vill bara ha vanliga jävla ungar