Vad döljer du bakom din fasad du tuffa maskrosbarn?

Maskrosbarn! Är du ett maskrosbarn? Känner du någon som haft en svår barndom? I fredags fick jag möjlighet att tillsammans med cirka 50 andra personer från Sverige träffa Jessika Arvik och Mia Körsner på Maskrosbarn.

maskrosbarn3

Jessika Arvik och Mia Körsner tar oss med på en resa genom deras liv från då till nu. Att växa upp med en förälder som är psykisk sjuk är förenat med så mycket kärlek, oro och skam. Oron gör illa med barn för när ett barn ständigt tänker på vad pappa ska hitta på i kväll, hur han ska skada familjen eller om mamma springer naken genom centrum. Oro som gör det omöjligt att koncentrera sig på skolarbetet. Skam som gör det omöjligt att berätta och strategier där verkligheten döljs. Föräldrar som drabbats av psykisk sjukdom finns i alla stadsdelar och inom alla yrkesgrupper. Att som vuxen inte äga minnet av en enda mysig julafton är inte det värsta utan minnet av det som hände, det tragiska. Maskrosbarn ordnar läger på sommaren för cirka 100 barn och under en av dessa lägerdagarna i Juli firar de julafton för att barnen ska få med sig ett bra minne. Dessa läger fyller också en viktig funktion i arbetet kring skam och det är att dela sina hemska upplevelser med andra barn. I det här hemska är det viktigt att få dela med andra barn som har det lika jävligt. Det är också viktigt att få möjlighet att bearbeta, kanske genom teater. Maskrosbarn har en hel del aktiviteter som alla är främjande och läkande i sitt syfte.

maskrosbarn1

Under dagen får vi flera fallbeskrivningar där de drabbade beskriver sin barndom med egna ord och alla önskar att någon hade ställt frågan ”Hur mår du?”

Till dig som arbetar med barn vill jag skicka mitt tydliga budskap. Stanna upp, ta dig tid, lyssna och lägg ifrån dig din telefon och dator, ge barnet av din tid och fråga uppriktigt ”Hur mår du” och var beredd att följa upp och slussa vidare barnet till rätt stöd och hjälp. Ibland hamnar vi i situationer då barn berättar det där obekväma som vi vet att vi måste anmäla till Socialtjänsten och då är det absolut nödvändigt att vara ärlig mot dig själv…alltså anmäla oavsett dina ursäkter att inte anmäla… för ingen vill ångra att de inte gjorde något innan det var för sent. Och anmäl på nytt och på nytt för varje händelse barnet beskriver eller du får kännedom om för det skapar en helhetsbild hos Socialtjänsten.

Att anmäla till socialtjänsten är tyvärr negativt förknippat. Föräldrars största oro är att bli anmäld till Socialtjänsten och jag hör ofta ”Tänk om de tar barnen ifrån mig”. Andra har synpunkter som att en anmälan ändå inte leder någon vart därför avstår de från att anmäla när de möter ett barn de känner oro för. Några känner obehag och vågar inte anmäla. Under fredagens träff med personer som arbetar med barn diskuterade vi anmälan till Socialtjänsten. Varför heter det ”anmälan till Socialtjänsten” när det borde heta ”Ansökan om hjälp av Socialtjänsten”. En så enkel åtgärd som att byta namn skulle få effekt och påverka så många barn i positiv bemärkelse. Så när du känner oro för ett barn tänk på att det faktiska du faktiskt gör är att du signalerar och ansöker om hjälp för ett specifikt barn. Det är barnet det handlar om, inte föräldern.

Nyhetsflödet under dagen signalerar att Socialtjänsten befinner sig i kris i hela landet, anmälningar blir liggandes. Enligt facket beror det på personalbrist och hög arbetsbelastning som i sin tur lett till hög personalomsättning. Vi får på bästa nyhetstid höra om vad en polisman hittar vid husrannsakan. Det vi inte får veta är att barn har ont i magen, har sömnsvårigheter eller tror att alla föräldrar slår barn. Där samverkan mellan Skola – Socialtjänst – Polis – Föreningsliv finns möjliggörs ett bättre liv för så många barn. Samverkan är ytterligare en enkel åtgärd och jag ställer mig frågan varför det inte är självklart för poliser att äta lunch tillsammans med våra skolbarn, vilken skillnad det skulle göra för så många barn.

Maskrosbarn är en ideell organisation som stödjer ungdomar som har föräldrar som missbrukar eller mår psykisk dåligt. Visa ditt stöd och bli månadsgivare eller stöd julinsamlingen. Stöd Maskrosbarn!

Grattis alla barn till Barnkonventionen 25 år

Det var en dag i november, den 20:e och året var 1989. Jag minns den dagen och det beror på att i just denna tid av mitt liv insåg jag vad som betydde. Det som betydde var barnen och tänk vad livet far med oss än här och än där, att just jag lyckats vara sann med mig själv är tacksamhet i känslan. Tiden flög och i kväll ser jag tillbaka på i dag, en dag i november, den 20:e och året är 2014. Barnkonventionen har levt i min närvaro de senaste 25 åren och jag är tacksam att jag varit sann med mig själv.

Det är i mötet vi människor växer, det är där vi har möjlighet att ge av den mänskliga kärlek som alla flödar över av. Här om dagen fick jag vara med om ett fantastiskt möte. En förälder till ett underbart barn valde att dela sina tankar och känslor med mig, föräldern sa ungefär så här:

”Jag har mött många människor genom åren men aldrig någon som du. När jag mötte dig första gången kände jag i magen att du skulle förstå så jag valde att berätta och du blev berörd och genom det berörde du mig. Jag har aldrig tidigare träffat någon som du och det vill jag säga dig att du är den mest fantastiska människa jag träffat. Du är äkta och du bryr dig på riktigt om mitt barn.”

Det var först senare på kvällen som jag riktigt förstod att jag just fått ett av mitt livs största bekräftelser på att jag gör det jag ska och det jag vill för jag gör det helt utan egenintresse utan bara för att jag har kärlek som flödar över. I morse såg jag till att vara på rätt plats för att kunna ge den här föräldern en varm kram och uppleva ögon som möts i ett samförstånd av ”Vi bryr oss på riktigt”.

Senare under dagen fick jag möjlighet att tillsammans med ett gäng 8 åringar prata om Barnkonventionen 25 år

barnkonventionen 25 år

Vi pratade om Barnkonventionen 25 år och jag berättade om hur en del barn kan ha det. Barnen själva ville stanna upp vid frågeställningen kring att de vill uttrycka sig och bli lyssnade på. Med förvåning tog de också in att det inte är självklart för alla barn att gå i skolan. När vi pratat klart målade de bilder som illustrerar barnkonventionen så att alla förstår även om man inte kan läsa. För att fira lite extra körde jag en spellista med ”Happy” och ungarna dansade loss och sjöng med, fyllda av det där enkla… kärlek som flödar över.

Happy

Grattis alla barn till Barnkonventionen 25 år

Barn är barn

Barn är barn så låt deras gnistrande och nyfikna ögon få förbli fulla av livslust.

För länge, länge sedan satt en flicka i mitt knä en hel dag. Det hon berättade för mig var smärta i hennes själ. Mannen med hunden, han dömdes bara till böter. Hon, den lilla flickan var bara 13 år när hon äntligen valde att berätta. Då hade övergreppen pågått under flera, flera år. Efter den dagen sålde hon aldrig mer sin kropp på gatan i xxxxx.

Flickan är i dag vuxen men i henne finns smärtan kvar. Mannen fick inte ens fängelse. Nej! Det är en jävligt sopig straffskala.

Stöd Ecpat

#sopigstraffskala #ecpat

De där förlorade barnen

Jag vill se en haverikommission! De förlorade barnen, vad var det som gick fel? Psykisk ohälsa ökar i vårt samhälle och mitt framför oss vuxna försöker barn döda sig själva. Det kallas självmord och det sker mer än en gång varje år. Men om det bara var en enda unge som försökte döda sig själv vore det ändå tragiskt olyckligt.

För varje fall av försök till självmord ska en haverikommission utreda och gå till botten med vad som gick fel. Vi måste helt enkelt få ett stop på den ökande psykiska ohälsan bland våra barn. Det är helt oacceptabelt när barn försöker döda sig själva i det där som vi knappt ens vågar uttala högt…självmord.

image

Organisationen BRIS gör ett mycket bra jobb och här kan du gå in och läsa mer om BRIS fokusområde psykisk ohälsa

BRIS ställer upp dessa punkter:

» Bygg ut och förstärk tidiga insatser mot psykisk ohälsa och säkerställ kvaliteten på vården. Det måste vara lätt för barn och unga att söka hjälp när de mår dåligt, oavsett var i landet barnet bor. Det är därför viktigt att de tidiga insatserna mot psykisk ohälsa är lättillgängliga och välkända för alla barn och unga. Insatserna måste också, oavsett om de erbjuds via elevhälsan, ungdomsmottagningen eller vårdcentralen, inkludera rätt kompetens för att hjälpa barn som mår dåligt och vid behov kunna slussa dem vidare till rätt specialistvård.

» Fokusera inte ensidigt på kötider. Uppföljningsbesök och samarbetsfrämjande arbete får inte av ekonomiska skäl nedprioriteras till förmån för förstagångsbesök. Det är viktigt att vårdköerna kortas, men detta får inte ske på bekostnad av kvaliteten.

» Ge bättre information till barn och unga om vart de kan vända sig. Det är viktigt att informationen om var barn och unga kan få hjälp är anpassad för målgruppen och att den finns tillgänglig på barn och ungas arenor. Bris mottar dagligen samtal från barn och unga som saknar denna rättighetsgrundade information, och vi vet att detta kan få allvarliga konsekvenser.

» En närvarande elevhälsa vid varje skola. Elevhälsan behöver mer resurser. Det förebyggande arbetet och de allra tidigaste insatserna kan få avgörande betydelse för ett barns liv.

» Följ upp alla självmord bland barn och unga. Utvidga dödsfallsutredningarna enligt Lex Bobby till att även omfatta barn som har tagit sitt eget liv. Sådana utredningar skulle ge oss nödvändig kunskap och kunna rädda barn och ungas liv.

image

Jag vill tillägga att vi behöver utveckla system där vi omedelbart har haverikommission när barn gör självmordsförsök. Det är faktiskt vår skyldighet som vuxna att bära modet att se och höra de barn som påkallar vår uppmärksamhet. Det räcker nu!

Jag fick ett mail från en av många hjältar i Solnas skolor

Sent i går kväll fick jag ett mail från en av Solnas många lärare, Bengt Andersson på Råsundaskolan. Terminen närmar sig sitt slut, eleverna är trötta men ni lärare jobbar envist på med entusiasm och det är stort. Jag vet att alla våra lärare i staden gör ett enormt bra jobb och därför väljer jag att publicera Bengts fina mail som ett exempel på bloggen. Tack Bengt och alla andra lärare för att ni gör skillnad för Solnas elever!

Hej!

Vi hade en grupp med 22 elever som reste runt i Andalusien i november. De skrev ner en kortare dagbok och tog mängder av bilder som du kan ta del av via länken nedan. Eleverna går i sex olika klasser i två årskurser (8 och 9).
Det är vårt sätt att visa att elevernas arbete inte sker i ett vacuum, utan återkopplas till samhället runt om skolan. 
Filen är för stor för att skickas på mail, därav denna lösning som dock är rätt smidig…

Elevernas resa bekostades av EU och kommer att följas upp med ett stort avslutande möte i Solna den 19 -23 maj 2014. Då är ni alla välkomna till Råsunda skola.

Trevlig läsning!

https://www.evernote.com/shard/s103/sh/0c9c9c17-daae-4118-aeff-a2ee21747bb7/4616ad28ed5f418a5744fef135defed5

Länken

mvh

Bengt Anderson
Råsunda Skola

Barn som tänker annorlunda

Under rubriken ”Barn som tänker annorlunda – om barn med autismspeltrumtillstånd och/eller samspelsvprigheter” erbjuds nu pedagoger i Solna fortbildning.

Under november och december månad utbildas pedagoger i både kommunala- och fristående skolor om barn som tänker annorlunda. Syftet är att öka kunskapen om hur barn med autismspektrumtillstånd och/eller samspelsvårigheter ska bemötas för att verksamheten ska bli så bra som möjligt för alla barn i förskolan.

Föreläsningen ”Barn som tänker annorlunda – om barn med autismspektrumtillstånd och/eller samspelsvårigheter” hålls av det Centrala förskoleteamet i Solna stad. Från det Centrala förskoleteamet kommer Karin Hellberg, Alexandra Bergqvist Vogel och Maja Söderlund. Deras uppdrag är att samverka med förskolorna i Solna stad och ge stöd till förskolechef och förskolans personal i arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. De ger specialpedagogisk handledning, konsultation och utbildning.

1120928_meadow

Mer förståelse för barn med olika samspelsvårigheter och autismspektrumtillstånd har efterfrågats av pedagoger och förskolechefer i förskolorna. Det är också många pedagoger i staden som har visat intresse för föreläsningen och sammanlagt kommer 65 personer att ta del av den kompetenshöjande utbildningen. Pedagogerna vill ha utökad kunskap om hur barnen ska bemötas för att verksamheten ska bli så bra som möjligt för alla barn i förskolan. Därför kopplar det Centrala förskoleteamet teorier om barn med autismspektrumtillstånd och/eller samspelsvårigheter, till praktiska exempel. De pratar bland annat om vilka svårigheter barnen kan ha i samspelet med andra och vilka strategier pedagogerna kan använda för ett inkluderande arbetssätt.

När de tre föreläsningarna genomförts kommer föreläsningsbilderna att publiceras på intranätet för att kunskapen ska kunna spridas vidare till fler pedagoger i förskolorna i Solna stad.

Särskilt stolt känner jag mig över att vi nu i Solna stad erbjuder just den är utbildningen med min bakgrund som lärare/specialpedagog och föreläsare om bemötande och Autism/Adhd. Läs gärna Tonårsflickor med Asperger Syndrom – coopingstrategier.

Det är alltid rätt med positiv särbehandling

En debatt om föräldrars mobilanvändande har blossat upp och givetvis ger jag min syn. För när det kommer till bemötande och barn så vilar jag i tung fakta och erfarenhet.

Min intention är inte skudbeläggande, tvärt om vill jag hjälpa och stärka vuxna som rollmodeller för den uppväxande generationen.

Jag ser föräldrar som lämnar av sina barn vid skolor, fullt upptagna i sin smartphone och körandes bil, utanför bilen kör andra föräldrar på exakt samma vis och mitt i detta kaos som jag försöker bildsätta springer barnen till skolgården. Jag har hört talas om föräldrar som promenerar med sina barn till skolan, samtalandes med varandra och både den vuxna och barnet är närvarande i samtalet. 6-åringen sa ”Mamma även att det är kallt om kinderna och benen inte vaknat är det här dagens bästa stund”. Mamman sa ”Varför då?” 6-åringen svarade ”Därför att det är bara du och jag” detta följdes av att deras ögon möttes och ansiktsmusklerna uttryckte värme, trygghet och kärlek mellan en mor och hennes son en kall och blåsig morgon i Limhamn.

Ingen enda unge ska behöva känna känslan av övergiven

Ingen enda unge ska behöva känna känslan av övergiven

Vi ska vara medvetna om de konsekvenser vårt bemötande får på barnen. Tillit och anknytning är centrala för barnets utveckling. Den multitaskande föräldern möter inte blicken och ögonkontakt är en sorts bekräftelse ”Jag ser dig, därmed hör jag vad du säger”. Det lilla barnet som upplever att bli bortlämnad, övergiven upplever separationer. Dessa separationer kan sätta negativa spår för resten av livet. Barnet söker kontakt, vi människor är nämligen sociala av naturen. När vi väljer bort kontakten känner sig barnet bortvalt, vi fostrar ett barn som utvecklar stora bekräftelsebehov. En rädsla att inte vara älskad, rädsla att inte duga. Ibland med en övertygelse att risken är stor för att bli lämnad. Detta är inlärda, för att inte säga, överinlärda reaktioner. Som aktiveras då och då. Inlärningen har ofta skett mycket tidigt, i barndomen, och i nära och viktiga relationer. Kanske i relationen med föräldrar eller syskon. Jag vill betona att det inte handlar om hur det faktiskt var under din uppväxt utan hur du som barn upplevde det.

1120928_meadow

När vi tror oss veta att vi riskerar att bli bortvalda är den mänskliga reaktionen att välja bort. Vi har fått en störning i våra anknytningsprocesser vilket kommer att påverka oss hela vuxenlivet. Forskning som gjorts på barn som bortadopterats där en relation mellan modern och barnet var etablerad visar att barnet upplever sig övergiven. När man följt dessa personer i sin nya context som vuxna ser vi antingen att de helt urskillningslöst släpper in nya relationer eller själva flyr genom att hitta fel på omgivningen, allt för att slippa återuppleva känslan av att inte vara älskad.

Vad blir då konsekvensen när en hel generation överges utan ögonkontakt och bekräftelse. Barnet upplever att de är ensamma och lever i sin egen bubbla precis som föräldrarna. Om vi människor är som bollarna i bollhavet, då har vi interaktionen och vi utvecklas till hela individer om mår bra. Om vi istället är som kärnorna i avokadosar då lever vi nära men särskilda där avokadoköttet är det som separerar oss, distraktorn som i det här fallet är smartphonen eller twitterkontot.

Så varför inleder jag då med en rubrik om särbehandling? När vi särbehandlar våra barn ”Du är den mest betydelsefulla 6-åringen jag känner”, ”Att få prata med dig är en gåva av tacksamhet”, ”Jag ser dig” eller ett kort ögonmöte. Varje barn är unikt och det vet vi men de behöver få känna och uppleva det också. Jag visualiserar en bild av en unge som springer med hoppsasteg, sjungandes ”Jag är unik, det bästa som finns för mig för det bär jag i mitt bultande hjärta”

Trygghet skapar vi genom bemötande

Ställ miljökrav på skolmaten

Miljöstyrningsrådet – MSR – är ett bolag som ägs gemensamt av stat och näringsliv genom Miljödepartementet, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting. MSR har fått regeringens uppdrag att administrera tre frivilliga system varav ett är msr:s upphandlingskriterier (tidigare eku). Syftet är att stödja företag och offentliga organisationer i deras miljöarbete så att det kan ske på ett strategiskt och kostnadseffektivt sätt.

image

När jag är ute i Solna träffar jag många invånare som jag lyssnar till. I morse träffade jag en förälder som gjorde mig uppmärksam på Miljöstyrningsrådet. Att vi i Centpartiet i Solna är måna om barnen är ingen nyhet. Skolmaten och tillagningskök är frågor vi driver. Vid den Nya Ulriksdalsskolan som nu byggs kommer det finnas ett tillagningskök. Jag vill att alla Solnas barn ska få bra mat i skolan. Mer eko i skolan!

Uppdrag att minska miljö­påverkan från livsmedel

MSR har ett specifikt uppdrag för livsmedel och att hjälpa upphandlare att minska miljöpåverkan av mat. På hemsidan finns därför mycket information, goda exempel och verktyg som hjälper till i beslut som ger livsmedel och måltider med begränsad miljöpåverkan, god djurhänsyn samt näringsriktig och välsmakande mat till barn och gamla.

Bra råd från Skolmatens Vänner

Skolmatens Vänner arbetar för att främja maten i skolor och förskolor. Verksamheten bedrivs av Lantbrukarnas Riksförbund, lrf – en intresse- och företagarorganisation för de gröna näringarna.

Skolmatens Vänner bevakar skolmatsnyheter och gör undersökningar om vad skolmaten kostar i varje kommun och hur kommunerna styr upp skolmatshanteringen. På sajten www.battreskolmat.nu sprids goda exempel.

Skolmatens Vänners hemsida är full av praktiska tips och råd. Verktygslåda 3 på hemsidan ger bra hjälp och stöd för att komma igång med upphandling som både tar hänsyn till kvalitet och miljöaspekter.

Ladda ner target="_blank">Miljöstyrningsrådets kriterier

I morse när vi stod vid Tunnelbanan i Huvudsta valde en förälder att dela med sig av kunskap om Miljöstyrningsrådet och nu delar jag detta till er. Med ökad kunskap på alla fronter kan vi förändra och göra skillnad för bättre skolmat. Välkommen du också att prata med mig! Bli medlem i Centerpartiet och gör skillnad. Annac.nilsson@solna.se

Elevhälsan måste stärkas

Just nu nås vi av nyheten att anrika Lundsbergs internatskola stängs av Skolinspektionen, rubriker når oss om djup kris. I en skola med stark elevhälsovård har vuxna koll på hur barnen har det, något säger mig att det har gått över styr när Skolinspektionen tvingas vidta så drastiska åtgärder som att stänga en skola. Jag har fullt förtroende för Skolinspektionen.

Ingen enda unge ska behöva känna känslan av övergiven

Ingen enda unge ska behöva känna känslan av övergiven

Jag vill se en stärkt elevhälsovård i alla Sveriges skolor i såväl kommunala som i friskolor och privata. Ännu en gång som ett ”vad var det jag sa”, efterlyser jag vuxna med närvaro i skolan. Äkta närvaro som ger barnen känslan av ”Jag ser dig”. Vuxna är viktiga för alla barn, allt för många barn växer upp utan att föräldrarna är närvarande. Frånvarande föräldrar är ett vanligt fenomen för barn med föräldrar i karriären. Jag undrar ibland varför vissa familjer skaffar barn då det mest verkar tycka att barnen är ett problem och att någon annan ska ta hand om dem. När de är små kallas barnflickor in eller så skickas de iväg på alla tänkbara och otänkbara aktiviteter och läger. För en tid sedan hörde jag om någon som tog med sig barnflickan på semestern som det mest självklara i hela världen…för att få lite egentid och slippa barnen. Ja, slippa barnen, ni hörde rätt. Att få umgås med barn är ett privilegium, men det tycker uppenbarligen inte alla vuxna. Istället skickas de snarast iväg till internatskolan Lundsberg, föräldrarna behöver ju egentid och all status som kan köpas för pengar. Det ser ju trots allt väldigt bra ut, att kunna säga till sina affärbekanta att barnen är på internatskola…

Vi lägger ofta fokus på att barn i segregerade områden behöver mer stöd men där tror jag att vi glömmer en barngrupp. För många år sedan kom jag i kontakt med en flicka vars föräldrar arbetade utomlands i veckorna. Flickan bodde ensam i ett stort hus på Djursholm, i kylskåpet fanns uppmärkta plastlådor med varje dags middag och på kontokortet fanns pengar. Flickan var 13 år och alla som vet något om barn vet att 13 åriga tjejer har massor med funderingar som de behöver prata med någon om. En 13 åring är ett barn som ibland är mörkrädd, vill sitta i knät eller dricka mjölk och äta kanelbulle uppkrupen i soffan bredvid sin förälder. Den här flickan var ensam för hennes föräldrar valde arbetet framför henne och detta skapade en känsla av övergivenhet hos henne. Detta fick konsekvensen att hon på annat sett försökte skapa sig uppmärksamhet och det var då jag träffade på henne, en flicka på glid med destruktivt självskadebeteende. Vi kan inte tvinga föräldrar att vara ”bra” föräldrar men vi kan säkerställa att de barn som mår dåligt upptäcks genom en stärkt elevhälsovård. Psykisk ohälsa ökar bland unga, självmorden ökar och i sommar nås vi av nyheter att barn säljer sex i högre utsträckning…systemfel!

När pojkar bränner varandra med strykjärn är det en stark signal till oss vuxna, ett rop på hjälp. När respekten för sina medmänniskor försvinner och elakheten tar över har vi vuxna misslyckats. Vi i vuxenvärlden har en plikt att vara förebilder och vi får inte lämna framtidens generation i sticket. Ingen har någonsin rätten att slå ut med armarna med orden ”Det är inte mitt problem”. Jag skuldbelägger inte Lundsbergs internatskola, jag skuldbelägger inte enskilda föräldrar för jag vet att alla gör så gott de kan. När barn mår dåligt vet jag att föräldrar gör så gott de kan men för att de ska kunna bättre skulle vi kunna skapa föräldrautbildningar där de får lära sig om anknytningsprocesser och om hur barn utvecklas. Vi lever i ett systemfel och vi måste förändra och ställa till rätta. En stärkt elevhälsovård innebär att skolsköterska, kurator, psykolog och specialpedagog finns för alla elever och dessa yrkesgrupper är experter på att se och upptäcka psykisk ohälsa, dessutom har de mod att agera. Men i slutändan landar det ändå alltid i knät på föräldrarna, det är föräldrarnas yttersta ansvar att uppfostra de barn som de satt till världen. Vid en skola som Lundsberg har föräldrarna gjort valet att lämna bort sina barn till andra vuxna att uppfostra och då måste det finnas vuxna dygnet runt. Jag drar parallellen till behandlingshem, där det åligger huvudmannen att ha vuxna med utbildning för barnen. Reflekterar en stund över de möten jag haft med vårdnadshavare vars barn det varit aktuellt med behandlingshem för och ofta vill inte föräldrarna, de känner skam. Men Lundsbergs internatskola som inte är ett behandlingshem men som i praktiken är samma sak för barnet, där är det ”fint” att vara…

Ni barn som inte fick den kärlek och omtanke som aldrig fanns, ni barn som känner er som sommarkatter till er vill jag ge allt det där som inte kan köpas för pengar, till er vill jag ge kramar och ramar och kanelbullar och mjölk, till er vill jag ge tid att lyssna och tid till att skratta. Jag ser er!