Läxor i skolan

”- Vad har ni för erfarenhet av läxor?” skrev en förälder nyss på Autism och Aspergerförbundets facebooksida. Det är naturligtvis individuellt eftersom alla är olika men jag tar mig ändå friheten att lägga ut texten lite och förhoppningsvis kan det hjälpa någon lärare, elev eller förälder.

Alla människor härmar beteenden, det är så vi lär oss att vara sociala varelser, vi härmar och kopierar. Det här är en av anledningarna till varför leken är så viktigt, vi lär genom att leka. Alla kopierar beteenden hela dagarna för att passa in. Att personer med Autism kan om de vill är en fördom, att ”det bara är att skräpa till sig” eller ”att ta sig i kragen” men med den här typen av funktionsnedsättning funkar inte det… men viljan att passa in finns. Och det är just att viljan och förmågan kolliderar som skapar frustration hon personen.

Jag har särskilt studerat flickor med Asperberger och har sett att flickor kopierar mera än pojkar. Det gäller troligen alla flickor oavsett personlighet. I normen är det mer okej att pojkar ”busar” och att flickor är ”snälla”.

Varje morgon när vi vaknar har vi en viss mängd energi att göra av med under dagen, jag brukar likna det vid ett provrör med vätska. Personer som kopierar mycket under skoldagen ligger på en hög nivå av koncentration. Att koncentrera sig tar energi, det har vi alla upplevt. Tänk dig att du ska skriva ett prov varje dag och hela dagen, då är du trött när du kommer hem. Ungefär så upplever många med Autism skoldagen.

När vi gjort av med energi behöver vi fylla på, jag kallar det energipåfyllare. Vi har alla olika sätt att fylla på, någon gör det genom att springa 5 kilometer, en annan genom att sova, någon genom att lyssna på en bok och en tredje genom att spela World of Warcraft. Vad gör du när du behöver få energi?

Att ha en läxa som kräver energi när energin är slut är en riktigt dålig ide om däremot läxan är en uppgift som ger personen energipåfyllning då fyller den en bra funktion.

Någon kanske fyller på energi genom att räkna 10 mattetal varje kväll, en annan person fyller på energi genom att läsa ur kartboken varje kväll. Så mitt svar på frågan är att läraren och eleven tillsammans med vårdnadshavaren måste hitta en individuell lösning som bjuder på mycket flexibilitet utan att eleven hängs ut som annorlunda i den inkluderade klassen. Det är med andra ord smart att läraren ge alla elever olika läxor utifrån dennes behov och förutsättningar.

Det är den här typen av kunskaper jag förmedlar till lärarna/pedagogerna under min pedagogiska handledning som jag erbjuder i ACNK

- Ställ in er i ledet!

Förmiddagens promenad med min stora svarta hund inramades av fågelkvitter tills luftrummet bröts av ett skrik. En stark, arg kvinnoröst vrålade ”- Ställ in er i ledet!” om och om igen. Hunden tvärnitade, tittade på mig frågande och jag gick framåt  mot den skrikande kvinnan, varpå hunden följde med motsträvigt.

 Kvinnan fortsatte skrika ”Ställ in er i ledet!”  ”Vad är det för fel på er klass 3B?” Min stora svarta hund tvärstannade och försökte backa ur huvudet ur sitt breda skinnhalsband. Barnen stod tysta, två och två och tittade sig runt av oro. Ytterligare en vuxen person stod i slutet av ledet, hon teg. Min stora svarta hund var snabbare än mig i sin tolkning, hunden upplevde fara och obehag och ville fly…och det var det många elever som också ville, från detta obehagliga vuxenskrik . Jag insåg snabbt att här är det inte bara min hund som upplever obehag utan en hel skolklass med barn. Samtidigt är jag inte förvånad, behovet av fortbildning i bemötande är uppenbart. Hur svårt kan det vara? Jo, det är ganska svårt med bemötande i en stressig skolmiljö. Lärarna behöver få stöd och fortbildning där de ständigt påminns om bemötande.

Nu är ju jag som jag är så det var ju självklart att avväpna läget genom att själv bidra med lågaffektivt bemötande rakt in i situationen. Det här är en metod som jag lärde mig när jag som en av de första i Sverige utbildade mig till en av de första certifierade Studio III tränarna för ett par år sedan.

Jag stannade en bit bort och sa med min mörka lugna röst ”Skrik inte nu när vi går förbi för hunden blir rädd”. Den tysta kvinnan i slutet av ledet sa då med hög röst ”Ja, barn nu är ni tysta!” Jag svarade då ”Det är den vuxna som behöver vara tyst”.

Vi passerade förbi tätt inpå de duktiga eleverna som tålmodigt stod två och två på led. När vi passerat började ledet röra sig framåt, läraren skämdes nog en aning men det var det värt för hon slutade skälla på barnen.

I mina föreläsningar tar jag exempel från verkligheten, inte för att göra ner lärare utan för att synliggöra på ett humoristiskt sätt hur vi lärare under stress hamnar i trista vanor av tjat och tråkigt bemötande. Jag drar paralleller och förklarar hur elever med funktionsnedsättning uppfattar den här typen av situationer. Jag pratar om utmanande beteende, affektsmitta och det lågaffektiva bemötandet. Genom att bära kunskap om dessa verktyg är det lättare för läraren i den stressade situationen att hantera gruppen med bibehållen respekt för eleverna.

Anna C Nilsson - affektsmitta

Anna C Nilsson – affektsmitta

 

I skolklassen som jag mötte i dag finns det säkerligen minst tre elever som är inkluderade och som bär med sig en personlighet som kräver struktur, förutsägbarhet och KASAM (känsla av sammanhang). Barnets kognitiva system kan inte sortera lärarens arghet och koppla den till ordens innehåll. Vad betyder egentligen ”Ställ  -  in –  er –  i  - ledet!” ?  Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle troligen kunna hoppa upp på muren i stället för att få en bättre överblick och som följd få ännu mer skäll. Ett annat barn skulle vända in i simhallen igen för att han inte hittar det han ska ställa sig i, det så kallade ledet.