Sjukvården måste bli jämställd

Den svenska sjukvården är usel på att fånga upp och hjälpa kvinnor med sjukdomen endometrios.” Så inleder Josefin Lennen Merckx dagens artikel på Svt. När du nu läst länken inser vi vid närmare eftertanke att den finns ett helt pärlband av sjukdomar och andra krämpor, typiska för oss kvinnor som marginsliseras.

Sjukvårdspolitiker envisas med att det visst är jämställt inom vården. Kvinnors hjärtinfarkter har symptom som är specifika för 50 procent av befolkningen. Mediciner testas på män så hur vi kvinnor påverkas med både nytta och biverkningar vet man inte med säkerhet.

Endometrios, psykiskt ohälsa, fertilitetsproblematik, hormoniell problematik där inräknat PMS. Själv drabbades jag för ett år sedan av anemi, blodbrist till följd av att jag är en menstruerande kvinna. Ja, de flesta kvinnor är menstruerande kvinnor som varje månad lider med smärtor och trötthet. Men det är ju bara halva befolkningen… Om detta har jag skrivit debattartiklar tidigare och i Tidningen Doktorn gick det att läsa om Anemi. image

Det måhända vara så att jag slutat med politiken. Just nu pågår Nordiskt Forum i Malmö där feminister samlas. Tyvärr har de gått ut med att de är emot surrogatmödraskap. Surrogatmödraskap är förövrigt en möjlig väg för alla kvinnor som lider av barnlöshet genom sin endometrios. Hur tänkte de som är emot, jag är för på samma sätt som jag är för en jämställd sjukvård. I dessa tider av feministisk framfart vill jag även påminna om att den smartaste vägen till ett jämställt samhälle är genom ekonomisk tillväxt men det kan jag utveckla en annan gång.

Publicerade artikel på Qx

I går publicerade jag en mycket viktigt artikel på Qx med titeln ”Dags för lesbiska att ta plats!

Känner en stor tacksamhet inför vårt lands yttrandefrihet och att lilla jag ges möjlighet att sprida ordet om alla människors lika rätt och värde.

Vad tycker ni? Behöver vi lesbiska en vitbok?

Rapport från Centerkvinnornas Årsstämma i Stockholms län

I dag har vi Centerkvinnor i Stockholms län haft årsstämma. Att jag fick förtroendet att fortsätta leda Centerkvinnorna som ordförande i Stockholms läns distrikt tackar jag ödmjukt för och det är självklart en stor ära att få driva på arbetet med ökad jämställdhet för oss kvinnor.

image

Årsstämman inleddes med gemensam lunch på Treskillingen i Gamla stan och många glada skratt. Därefter samlades vi i Centerpartiets Riksorganisations lokaler i Gamla stan där själva Årsstämmoförhandlingarna hölls med självaste Kerstin Lundgren som mötesordförande. Kerstin Lundgren (C) är riksdagsledamot och Centerpartiets utrikespolitiska talesperson men hon har också ett förflutet som aktiv Centerkvinna då hon bland annat varit förbundssekreterare för Centerkvinnorna under den tid då Lena Ek (nuvarande miljöminister) var ordförande för Centerkvinnorna.

image

Här ovan ser ni Centerkvinnorna som samlades i dag och fattade många kloka och viktiga beslut tillsammans. Under årsstämman fattade vi beslut om att skicka flera motioner vidare till Centerkvinnornas förbundsstämman senare under våren. Vi fattade även beslut om årets verksamhet där vi kommer synas en hel del i jämställdhetsdebatten. Exempel på aktiviteter i närmaste tiden är att vi deltar i arbetet med #lönheladagen där Centerkvinnorna engagerar sig. Jag gjorde en film på temat som ni gärna kan se och sprida. ”Lön hela dagen” Den 9 mars kan ni träffa oss i Södertälje där vi genomför en barnklädesloppis i samverkan med Centerpartiet i Södertälje och Klöverdam. Den 29 mars är det dags för banklädesloppis i samverkan med Centerpartiet i Huddinge och Klöverdam. Pengarna som vi får in på dessa barnklädesloppisar ger vi oavkortat till Stadsmissionens arbete med unga föräldrar – unga station som bland annat har öppen förskola i lokalerna på Södermalm dit unga föräldrar är välkomna med sina barn.

image

Här ser ni Distriktsstyrelsens arbetsutskott från vänster Anna C Nilsson ordförande, Ulrica Riis Pedersen vice ordförande och Nina Wahlin ledamot. Tack ännu en gång för förtroendet att leda oss Centerkvinnor i Stockholms län ytterligare ett år. Tillsammans gör vi skillnad samtidigt som vi har riktigt kul ihop.

Tjejvasan – min kamp

Jag gjorde det! Tjejvasan över 30 kilometer på skidor gick av stapeln i går lördag med tusentals kvinnor som kämpade. Årets upplaga av Vasaloppet är den 90:e och som ni vet var det länge förbjudet för kvinnor att delta. Hur som helst, numera har vi kvinnor ett eget lopp, Tjejvasan. Och i år var det extra tungt beroende på föret och svårigheterna med att valla rätt. Det var många som hade det tungt i spåret helt utan fäste och i dag är vi många med träningsvärk i hela kroppen. Jag gjorde det, åkte för jämställdheten, för oss kvinnor och varje stavtag var en kamp under tre långa timmar och många långa minuter där till. Men jag gjorde det, jag kom i mål!

För första gången i livet åkte jag Tjejvasan. I år är det tänkt att jag ska klara av tjejklassikern. Upprinnelsen till denna bedrift vid 47 års ålder är att jag under våren drabbades av svår Anemi och bestämde mig för att bli frisk. Kvinnohälsa är viktigt och en stor jämställdhetsfråga. Jag vill exempelvis att kvinnor ska erbjudas blodprov för att testa sitt blodvärde på samma sätt som vi erbjuds mammografi och cellprovtagning.

image

I höstas sprang jag Lidingöloppet, under vintern har jag tränat men den lilla snömängden har inneburit att skidorna inte luftats så många gånger. Under veckan har jag försökt ladda upp genom att inte träna och dessutom unnat mig en hel del kolhydrater.

I fredags var det dags att hämta ut nummerlappen i Mora, lyssna på experternas vallningstips. Kvällen tillbringades vid vallabordet med strykjärnet i högsta hugg.

image

Skidorna rengjordes efter alla konstens regler, därefter lade jag på fint glidvax med strykjärnet. Sickla, sickla bort allt vax och så på med lager ett, klossa ut, lager två, klossa ut, lager tre, klossa ut, lager fyra, klossa ut och byta valla. Lager ett klossa ut, lager två, klossa ut, lager tre och klossa ut. Håller skidorna? Skulle jag haft klister? Väderprognosen säger plus tre grader och vad ska jag göra? Is i magen, sova och vakna till en tidig lördagsmorgon.

Hörde på radion att klister inte var gångbart och jag andas ut och kände att min vallning var helt rätt. Pirret i magen, ska jag klara denna för mig lååånga sträcka? Har jag tränat tillräckligt? På med skidorna, starten går och jag glider iväg med fantastiskt bra glid… och inget fäste. I huvudet snurrar tankar om hur detta ska gå samtidigt som jag stakar och saxar framåt. I huvudet STARKA ARMAR!

Vid Högberg, 20 kilometer kvar och jag tar fram VR 70 och lägger på. Dricker lite blåbärssoppa och kör framåt. Mina supporters står längs med spåret och jag kan glatt meddela att VR 70 funkar, jag har fäste och bra glid.

image

Mellan Hökberg och Eldris när den brantaste backen nerför kommer ligger jag i det första spåret längst till vänster och hukar mig ner för att få maximal fart. Två meter framför i det isiga spåret står en annan kvinna hukad. Jag ser att en kvinna faller i spåret till höger om oss, hennes skidor ligger i vårt spår och jag inser blixtsnabbt att kvinnan framför mig kommer att krascha. Som i ett ögonblick kliver jag ur spår till höger, kliver i spår ett steg till höger, kliver ur det spåret till höger ställer mig upp och gör mig smal… Susar förbi kvinnan på höger sida om kvinnan som kraschat, samtidigt som kvinnan framför mig kraschar rakt in till vänster om kvinnan som redan ligger ner rakt över spåren. Jag andas och tänket bara en sak. Änglavakt! Hur gick det för kvinnorna? Bröt de några armar? Fyra spår i bredd och det kunde blivit en masskrasch om jag inte haft sinnenärvaro och balans. I det ögonblicket mötte jag mig själv och tänkte på den 3 januari 2007 när jag kraschade med min snowboard i Val Thorans, då bröt jag nacken och blev helt förlamad i vänster sidan. Nu kör jag Tjejvasan med en helt fungerande kropp och tänker att livet är skört. Och med det vill jag uppmana er alla som läser min blogg att göra något bra av era liv för livet är inte självklart för någon av oss.

Skylten mötte mig, 9 kilometer och nu var det ju försent att ge upp. Mina armar, mina ben men främst min rygg värkte och kraften var lika med noll. Varje stavtag, varje centimeter kändes som en kamp – min kamp för er alla kvinnor. Vad är det jag vill? jag vill jämställdhet och jag vill att vi ska må bra vi kvinnor. 3 kilometer kvar och nu är det fullständigt stopp men mina horn i pannan har redan bestämt att jag ska i mål. Så målrakan och jag gled sakta över mållinjen på stela ben med armar som mest liknade spaghetti och där möttes jag av mina kära som jag känner sådan tacksamhet inför. Tack för att ni finns vid min sida!

När jag känner doften av mobbing mår jag illa

Jag får en klump i magen, munnen blir torr och kroppen skakar osynligt inombords när jag känner doften av mobbing. På bästa sändningstid visar TV4 underhållning i form av mobbing, programmet heter Farmen och den utsatta är en kvinna som har skinn på näsan. Signalen är tydlig: Tysta den kvinna som säger sin mening! Jag mår illa!

Att mobba andra är en signal om brist på respekt. Alla slänger sig med ”jag är för alla människors lika rätt” men när det kommer till verklig handling finns det inga gränser för elakheter och oetiskt bemötande. Det snackas bakom ryggen och det värsta är att lögner sprids och blir till sanningar. I Farmen blev det till sist för mycket för Sandra, hon valde att åka hem.

Sandra grät och mobbarna tittade bara på, vuxna människor mobbar. Detta är inte bara ett problem på våra skolor utan runt oss vuxna på arbetsplatser, i föreningar och bland ”vänner”. Sandra berättade att hon upplevt mobbing som barn och att alla dessa minnen nu kom upp till ytan igen. Det kallas känslominnen. Upplevelser skapar känslor och dessa minns kroppen. Den som utsatts för mobbing kommer för resten av sitt liv kunna minnas känslan och känner igen mobbare på microsekunder. Mobbare i sin tur känner igen personer som ser rakt igenom dem, starka kvinnor som Sandra, det triggar mobbaren att mobba. Därför tvingas Sandra uppleva mobbingen igen. Andra som upplevt mobbing väljer att ställa sig på mobbarens sida för att själv slippa återuppleva känslan av utsatthet. Mobbing är komplext och svårt att arbeta mot då det kräver både kunskap, mognad och självkänsla för att bära modet att sätta ner foten. Sandra visade just detta när hon valde att lämna Farmen, hon valde helt enkelt bort en mobbande miljö och sammanhang.

Starka kvinnor utmanar de etablerade männen. När män ”eldar” upp en kvinna mot en annan och sedan själv ställer sig vid sidan ”oskyldigt” ges uttrycket ”hysteriska fruntimmer” tydlighet. Vi kvinnor måste se igenom dessa härskartekniker som är manipulationer. Mannen som dunkar dig i ryggen och samtidigt planterar en lögn om en annan kvinna i ditt öra kommer med all säkerhet sprida en lögn om dig när han dunkar nästa kvinna i ryggen. Den starka kvinnan tillintetgörs och mannen kan fortsätta ”härska” sin grupp. Storbonden som jag inte ens vill skriva namnet på visade genom handling total brist på respekt gen emot kvinnorna. Han uttryckte sig verbalt förnedrande och visade med hela sitt kroppsspråk hur han föraktar kvinnor. Just den här metoden av mobbing har jag sett så många barn utföra och alltid satt ner foten. Jag brukar ta just den som ligger bakom mobbingen och gränssätta. Det är sällan den som skriker högst som är hjärnan bakom mobbingen. Låt inte rädsla för att själv utsättas tysta dig. Ta mod till dig och sätt ner foten för nu räcker det.

Vad blir då konsekvenserna? När andra kvinnor upplever och ser exempelvis Farmen på TV4 lär vi oss att vi ska ”tiga”, ”inte utmana”, ”foga oss” osv.

Ska vi ha det så?

Och Sandra i Farmen: Jag ser dig, du är en riktig och äkta människa. Så bra att du visade upp det som mobbing och feminism handlar om. Alla människors lika rätt och värde. Respekt!

Program för jämställdhetsintegrering drar igång på våra statliga myndigheter

Jämställdhetsintegrering kan göra verksamheten ännu bättre
Regeringen har inlett ett utvecklingsprogram för jämställdhetsintegrering i statliga myndigheter. Skatteverket är en av 18 pilotmyndigheter som har fått i uppdrag att ta fram en plan för utveckling av sitt arbete med jämställdhetsintegrering. Under 2014 ska planerna bli genomförda. Därefter ska myndigheterna visa hur lärdomarna från året ska leva kvar i organisationen.

Vad är jämställdhetsintegrering?
I Sverige är jämställdhetsintegrering den huvudsakliga strategi som används för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Det innebär att beslut inom alla politikområden ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Ett av de viktigaste verktygen för detta är könsuppdelad statistik som bidrar till att synliggöra såväl skillnader som likheter mellan mäns och kvinnors situation.

image

I dag, den 29 januari, arrangerar Nationella sekretariatet för genusforskning, ett nationellt informationscentrum för genusvetenskap vid Göteborgs universitet, en kick-off som markerar startskottet för pilotmyndigheternas arbete med handlingsplanerna.

Här kommer en av åra statliga myndigheters handlingsplan:
Fokus i Skatteverkets handlingsplan är utveckling av bemötandeutbildning. Syftet är att män och kvinnor som är i kontakt med myndigheten inte ska bemötas olika.

De jämställdhetspolitiska målen är beslutade av regeringen. De ställer krav som samtliga myndigheter utifrån sitt uppdrag ska bidra till. Dessa mål är:
- En jämn fördelning av makt och inflytande.
- Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare.
- De ska ha samma rätt och möjlighet att forma villkoren för beslutsfattandet.
- Ekonomisk jämställdhet.
- Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning samt betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
- Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
- Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet.
- De ska ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
- Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
- Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Jämställ.nu kan du läsa ännu mer om jämställdhet. Webbplatsen är en samverkanssatsning mellan Nationella Sekretariatet för Genusforskning, Sveriges Kommuner och Landsting, Vinnova och Europeiska Socialfondens Tema Likabehandling.
 
 
 
http://jamstall.nu/
 
 

Till alla män

”Jag ska älska med dig!” sa mannen och något brast inom oss. Nu ska jag berätta en helt vanlig händelse från den här veckan. Det är så här vi har det, vi kvinnor.

I tisdags kväll var vi ett gäng tjejer som var ute och åt middag tillsammans. Vi hade riktigt trevligt och konstaterade att vi borde gå ut tillsammans oftare. Vid 23-tiden begav vi oss hemåt, nu för tiden känns det sent och jag är aldrig ute så sent ensam. Vi var, hur som helst, tre personer som valde att ta pendeltåget. Två av oss klev av vid Solna station.

När vi klev av på perrongen möttes vi av en lång välkädd man. Vi uppskattar att han är cirka 55 år, välklädd och absolut inte typen man blir rädd för. Han frågade oss ”Tåget till Stockholm?” Vi pekade unisont på andra sidan plattformen och sa ”Där”. Vi hade inga utmanande kläder. Tvärt om hade vi byltiga vinterkläder. Vi var trevliga, inte ett dugg hotfulla. Vi skulle gå åt var sitt håll på perrongen och stod därför kvar, vi ville säga hej då till varandra. Då plötsligt växlade mannens humör och han spände ögonen i mig och sa med iskall röst ”Jag ska älska med dig när ni är klara”.

Jag och min väninna stelnade till och tiden stannade för oss båda, skräcken välde upp i oss. Mannen gick iväg åt det håll där jag skulle gå upp och vi tittade på varandra. Han satte aig på en bänk, tittadeåt vårt håll och väntade. Vi pratade en kort stund, kände stressen. ”Vad ska vi göra?” Hennes man skulle möta vid den andra uppgången och den otäcka mannen var ungefär mitt på perrongen. I övrigt var den långa plattformen helt tom och det var 11 minuter till nästa tåg. Jag tog mod till mig och vi kom överens om att vi var tvungna att gå ut. Hon gick raka vägen till sin spärrvakt och berättade om den otäcka mannen och mötte sin man, sedan ringde hon mig. Jag gick med raska steg, beredd att börja springa samtidigt fick jag syn på en person som satt med sina kassar och sov på en bänk. Jag stannade och sa snabbt ”Kan du följa mig till entrén, mannen där har uttalat ett hot om våldtäkt”. Den slitna mannen som troligen hade tänkt sova på pendeln den natten gav mig en varm blick och sa ”Självklart ska jag hjälpa dig” När vi kom fram till dörren fanns två vakten innanför dörren och jag berättade om den läskiga mannen för dem. Vakterna tog genast tag i saken och jag kom hem säkert.

Jag väljer att berätta om den här händelsen i syfte att beskriva många kvinnors vardag. Vi utsätts för den här typen av maktövergrepp där män genom ord trycker ner och skrämmer oss. Med ord och kroppsspråk hotade han mig med våldtäkt och det har han ingen rätt att göra, helt fel. En till synes välfungerande och troligen en helt vanlig familjefar väljer att skrämma skiten ur två kvinnor en vardagskväll. Samtidigt väljer mannen som bor på gatan att visa sin omtanke och är absolut inte i behov av att skrämma eller trycka ner.

Centerpartiet ett feministiskt parti

Alla män är inte monster, de flesta män är väldigt bra och jag inser att det måste kännas jobbigt att vara man när våldtäkter diskuteras som de gör. Men det är fortfarande oacceptabelt när personer oavsett kön utövar sitt makt. Det enda sättet att få bukt med det här är att ni män börjar prata och ta ställning. När det hög tid att ni män gör handling i att ni kallar er feminister annars tappar ni i trovärdighet.

När ni drar ut stolen, håller upp dörren är väl det fint men det är också ett sätt att utöva härskarteknik. Visst ska ni fortsätta att vara trevliga med oss kvinnor men vad än viktigare är, det är att ni börjar prata med varandra och i rum där vi inte lyssnar säga nej när någon uttrycker sig nedlåtande om en kvinna. Det är attitydförändringar som ska till, attitydförändringar på djupet.

Eurogames till Stockholm!

Vad är Eurogames? Jo, en idrottstävling med 28 sporter och över 200000 deltagare. Detta Hbtq-evenemang gick första gången av stapeln redan 1992.

Då i början av 1990-talet var det en liten tävling som numera vuxit sig stor. Då var det svårt att komma ut och det rådde ett stigma kring oss homosexuella kvinnor. Vi var butchiga vilket betydde att vi betedde oss som män och dessutom var vi oattraktiva. Jo, jag tillhör den här gruppen som fått höra ”Men Gud är du sån? Du är ju snygg ju Du ser ju ut som en kvinna Du har ju långt hår” osv. Jag spelade handboll och hade långt brunt hår och jag tror inte att jag betedde mig som en man. Och hur beter sig en man, enligt min mening väldigt olika. Och visst är det skönt att vi i dag 2013 får vara olika, i dag är det okej att vara unik och individ. Då kan man ju undra om den här typen av idrottsevent behövs? Ja för känslan av utanförskap finns fortfarande och bristen på acceptans för oss existerar.

image

Jag tycker det är lite passande att lägga in en bild på när jag träffade Viktoria Svensson i somras, då hon är en förebild för många unga tjejer som ännu inte kommit ut.

I går kväll under budgetfullmäktige tog jag upp att vi ska Hbtq-certifiera vårt bibliotek, i en bisats sa jag ”Som Sveriges enda öppet lesbiska kommunalråd känns det särskilt bra att vi nu hbtq-certifierar biblioteket” en person i fullmäktige höjde på ögonbrynen och nej jag tänker inte hänga ut honom och hans människosyn. Men det säg ändå en hel del när det i politiken finns massor med bögar men nästan inga lesbiska politiker. Jag hoppas att många tjejer kommer delta 2015 i Eurogames och jag hoppas att fler kvinnor väljer att engagera sig i politiken.

Säg vad du tycker kvinna!

Vi är inte bäst i klassen! Många gånger klappar vi oss för bröstet som det mest jämställda landet men den placeringen tappade vi redan 2008. Var i världen är det då minst skillnader för könen när det kommer till frågor om jämställd tillgång till utbildning och vård?

Jämställdhetsundersökningen från WEF The globar genier gap report visar att Island ligger i topp följt av Finland, Norge och först på fjärde plats kommer Sverige.

Anna C Nilsson klättrar i träd

Att rabbla upp de ländersom ligger sämst gör jag inte, utan fokuserar istället på det som för mig är viktigt i vårt jämställdhetsarbete. Jämställd utbildning:
- vi måste synliggöra båda könens styrkor tidigt, redan i förskolan och samtidigt stödja de barnen är mindre bra på. I detta resonemang ska vi självklart acceptera alla människors olikheter. Att dela in människor i två gruppen, enligt kön är att stigmatisera kön och att generalisering för hårt. När vi däremot som pedagoger i förskola och skola möter elever oavsett kön som är pratsamma och vill höras och synas bör vi inte tysta utan lyssna. Den vuxnas bemötande är avgörande för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.
Jämställd sjukvård:
- vi måste synliggöra att det de facto är ojämställt i dag, det är inte hållbart att påstå att det är lika inom vården. Vi vet att när kvinnor ringer sin vårdcentral är det färre som får en tid för läkarbesök än när män ringer. Vi vet att tiden inne hos läkaren är kortare för kvinnan. Vi vet… Att det är enkelt att rota ner sig i statistik för att bevisa ojämlikheten. Och jag vet att vi måste förändra genom kunskap och precis som för barnen handlar det om bemötande. Och mycket av vårt, även mitt, bemötande sker helt omedvetet. Vi tror att vi är jämställda samtidigt som vi bemöter helt ojämställt. Ett första steg är att bli medvetna om att vi faktiskt har ett omedvetet bemötande.

När jag gick i skolan var många lärare arga på mig för att jag pratade, hade åsikter och accepterade inte att bli åtsagd att vara tyst. Det resulterade i att jag fick tillbringa en hel del tid i korridoren. Ja, jag är blond och kommer från Lönneberga och jag var mer lik Emil än Ida. Därför att min morfar som också var Centerpolitiker uppmuntrade mig att prata, uttrycka mina åsikter och inte vika ner mig. Tack morfar för att du lärde mig vad jämställdhet är.

Dessa två frågor berör alla kvinnor och män i vårt land, så låt oss nu fokusera lite på det som händer på vår egen bakgård istället för att fundera på vad männen gör på sin resa i Thailand.

FN-dagen i jämställdhetens anda

I dag den 24 oktober är det FN-dagen. Genom åren som lärare har jag alltid fokuserat på FN-dagenoch försökt förmedla innebörden av alla människors lika rätt och värde till mina elever. I dag var det ett annorlunda fokus, jämställdhet.

image

Morgonen inleddes med frukost där Barbro Westerholm berättade om sitt arbete i FN och EU för demokrati och mot diskriminering. Främst kom vårt samtal att handla om jämställdhet men vi berörde även HBT-frågor. Under sin föredragning där närmare 60 personer närvarande i Solna stadshus talade Barbro Westerholm under tema ”Kvinnors roll i demokratiutvecklingen” där hon bland annat berörde problematiken att vara kvinna i de beslutande organen.

image

Under förmiddagens möte delades även Solnas likabehandlingsutmärkelse ut till Ungdomscafet för att belysa det värdefulla arbete som personalen där utför med största engagemang.

image

Vid lunch hade vi ett ”rundabordssamtal” om jämställdhet för kvinnor med repsentanter från partierna i Solna med våra gäster/politiker Aurica Uritu från Moldavien och Mirjana Mitrovic från Serbien. Mycket intressant att höra att vi i mångt och mycket delar samma utmaningar och att vi arbetar för samma mål, nämligen jämställdhet.

image

image

Utifrån dagens samtal och intryck landar jag där jag en gång började, hos barnen. Genom att stärka flickor som pratar mycket i skolan, genom att aldrig be flickor kliva åt sidan, genom att inte be flickor ta hand om pojkarna, genom att ge flickor lika mycket talutrymme i skolan kan vi förändra och göra skillnad oavsett om vi är vuxna i Sverige, Serbien eller i Moldavien.

Jag ger er Titiyo och Come Alonge för den beskriver så väl hur vi kan arbeta för ökar jämställdhet