Gunilla Hjelm gav mig en utmaning

Helga Krook och Puppe Doll Chrysalis tar orden på orden. Det hävdas att orden ligger döda i våra medvetanden. Jag håller inte med, kanske är det individuellt, ty mina ord hoppar Järka i mitt huvud och vill bara ut, ut och andas syret som ger dem innehåll.

Helga Krook är ordskrivare med diktsamlingen Puppe Doll Chrysalis. Tidningen kulturen skrev ”Orden ligger döda i våra medvetanden. Det kommer an på oss att ta fram dem, vattna dem, låta dem slå rot och sätta skott. Att vi ympar och korsbefruktar. Att vi manipulerar med dem, perverterar med dem, förfasar med dem, förför med dem.

Helga Krooks diktsamling Puppe Doll Chrysalis tar orden på orden. Och inleder med en utplacering av ordens tjänliga avskjutningsramp:

”en utkorg” ”

Jag har så svårt för detta förhållningssätt. Människan vill bli förstådd, är det kanske en drift hos oss likt sexualdriften och därav har vi som djur utvecklat det verbala språket. Människan bär ett av de mest sofistikerade språken. Mina ord, skuttar runt i huvudet och vill ut. Jag pratar, babblar, skriver och njuter i befrielse när de levande orden kommer ut till verkligheten. Ordet på mitt papper är en syntax där ordet i samma ögonblick ges syre.

Jag syresätter mina tankar.

Tystad Anna dör.

Då orden stängs inne torkar jaget, förtvinar och vissnar till en skrumpen knota. Så snälla ni beskär inte min själ ty då vissnar hon, den där som är jag. Pelargon, du som i dag står där i källarens mörker utan vatten, torr och eländig det kommer en dag då du åter droppas våt, väcks och nås av solens strålar. Jag ser din längtan där på det kalla källargolvet. Det kommer en dag då din kraft åter igen ger bäring, då ögon från den onda människan skall se din skönhet. Tills dess dröm om ordets frihet och fly dess fångenskap.

Helga Krook skriver:

””puppa

nylat. pupa ytterst av lat. pup(p)a

’liten flicka’, ’docka’

troligen

p.g.a. puppans

likhet med ett lindebarn,

stadium mellan sista larvstadiet

och den fullbildade insekten hos

insekter med fullständig förvandling

docka leksak, knippa tråd eller garn

fsv. isl. dokka, gemens. germ. Ord

(mångenstädes med bet. ’liten

flicka’) av ovisst ursprung”

Befrielsen av att sitta fast, insikten i att vara fri. Förlöselsen genom ordet. Har jag någon gång sagt dig mitt väsen, vem jag är vad jag bär. Du min vackra sanning jag dansar med ord. Helga Krook du utmanar mig och hela mitt kreativa andas och förstår att tårar som trillar från mina kinder är befrielsen från förnedringen. Ord spelar roll så tänk på vad du säger till dina medmänniskor för ingen vill väl vara en mobbare eller har jag fel. Finns så onda människor att de medvetet sprider orden likt stanken från spyor.

Helga Krook du ger mig distans, en möjlighet att fly till den plats där ingen längre skadar mig. Jag flyr in i mina ord i mitt eget rum där jag finner hopp om en ny vår där också jag kan få växa som människa utan att klippas ner till en lort.

”ska jag bli ännu dödare

omöjligt, från början

sa du

dina ord slukar alla mina

änderna simmar

i det mjuka vattnet”

De nya flyktigheterna är ännu snabbar, halare, idkar avsevärt mer trolöshet mot sina huvudmän(oss) än någon existerande tankekultur någonsin gjort. Och det är i orden det stora sker! I allt väsentligt!:

”Jag kastade mig ut i ingen båge

kunde inte vara

kvar, var

ur rytm, och allt var språk

inte där jag

skenlevande

hade jag just frågat mig själv

är rummet levande nu? Nu

när du är här?”

Gunilla Hjelm, ordförande för Centerkvinnorna, tack för utmaningen du gav mig, att fördjupa mig i Helga Krook. Tack bästa Gunilla för inspirationen.

Kultur är viktigt, många av våra kulturarbetare är kvinnor och få har anställningar utan har istället registrerad enskild firma. Tillvaron för våra kulturarbetare är många gånger svår, kreativiteten vill ut och människan vill inte begränsas. Jag önskar att alla människor kunde få växa dit där ljuset finns på sina egna villkor utan att någon klipper ner dem med en rostig sax.

Konstnärsskapets dilemma

Jag målar tavlor, ibland men det är allt för sällan. Jag sa ”Du kan välja vilken målning du vill så får du den” och den unga lilla människan svarade ”Det är bättre att du målar en speciellt till mig” och jag svarade ”Nej, jag målar inte längre”. Samtalet var slut och jag dödade den kreativa processen, satte krokben för mig själv och för den lilla människan. Men detta korta utbyte av ord fick mig att reflektera kring mitt eget konstnärskap.

image

För en tid sedan var det någon som uttryckte sig angående mig och mitt intresse för kultur, det är så lätt att döma utan att ha någon aning om människan. Jag är människa och född till kreativ. Målade tavlor redan som barn, lärde mig keramikens grunder och formens spårk hos Ernst Christiansson (en av formgivarna på Höganäs) gick konstutbildning på Ölands Folkhögskola och drömde om ett liv som konstnär. Trodde väl då att det var smart att utbilda mig till lärare om den där konstnärskarriären skulle gå åt skogen. Bilden och orden har svävat med mig som en ängel hela livet och konstigt vore väl annars tanke på det där arvet.

image

Jag blev aldrig konstnär eller författare. Visst jag har jobbat som reporter på Vimmerby Tidning och visst jag uppmärksammades av Bengt Lindström i tonåren, ställde ut mina tavlor på Medborgarhuset innan min 30 års dag… Sedan kom livet. Periodvis har jag målat, periodvis släppt fram det som är jag. Var till och med en av keramikerna i ett keramikerkollektiv i centrala Lund under ett par år. Nej, det är säkert svårt att tro att jag ”den där politikern” faktiskt är precis som du och du, lite som oss alla. Jag har låtit penseln fara över den vita duken i trans eller steppat med fingrarna över tangetbordet. I dessa ögonblick har jaget stannat och varit i nuet, i äkthet och vad är det jag försöker att förklara, beskriva för er? Att vi människor har behov av kultur, vi mår bra av att vara i kreativa processer. Att skriva och måla gör mig hel som individ. Då skulle den illvilliga kunna tro att jag just nu lever ett trist och ledset liv. Nej, jag målar inte tavlor, skriver inga dikter eller romaner just nu. Men rännilen av kreativitet i mig som flödar sipprar fram vad jag än gör. När jag var lärare fanns den där som en metod att undervisa. Nu finns den som en styrka för mig som politiker, jag har ju lärt mig att tänka utanför boxen och att se möjligheter. Allt, tack vare mitt konstnärskap för konsten har inga gränser eller hinder i sitt uttryck.

Vad det lider kommer jag måla igen, jag kommer göra en tavla speciellt till dig du lilla människa. Jag kommer fortsätta formulera mig med bilder, former och ord för det är mitt livselixir så som luften jag andas.

Så vad är då konstnärskapets dilemma? Jo, den ständiga kampen för konstnären att sörja för sig, att sälja sin kreativitet så det räcker till hyra och mat. Claes-Göran Lillieberg är en av våra Solnakonstnärer som skickade mig ett mail med inbjudan till Vernisage, välkomna följ med, klicka på namnet! För mig kom livet emellan, i alla fall just nu och jag ger det till dig och mig ”Tänj ditt hjärta och gör det du måste”