Låt oss smitta varandra

Låt oss smitta varandra! Det faktum att känslor smittar av sig är vetenskapligt vedertaget och i dag lyfter jag begreppet affektsmitta. Testa själv att le mot en främling och du kommer upptäcka att du får ett leende tillbaka. Vi sätter med andra ord oss själva i en positiv spiral och därigenom kan vi sätta oss i en känsla av lust inför att leva och lära.

Det är lönsamt att smitta andra med sitt leende, lönsamt för dig själv och din omgivning. Affektsmitta betyder att smitta av sig sina känslouttryck och med den här kunskapen implementerad kan vi förändra ett helt företag, eleverna i Sverige eller ett handbollslag.

Motivation är viktigt för våra resultat, i dag ser vi att de svenska handbollsdamerna nått ändra fram till semifinal i EM 2014 och jag vet varför. Tjejerna i landslaget som spelar Handbolls EM är motiverade och de visar de på plan. Linnea Torstensson använder starka och positiva känslouttryck när hon drämmer in bollen i mål och det här smittar till laget. På samma sätt affektsmittar Isabelle Gulldén när hon efter varje mål ger sina lagkamrater ett leende som visar att hon gläds över målet. Det kan tyckas enkelt och man kan till och med tro att det här är självklarheter.

Långt ifrån alla använder affektsmitta som modell. När vi skapar framgångsrika team är det här en av grundpelarna, kom ihåg var ni hörde det först. Affektsmitta Jag myntade uttrycket 2008 och efter det har andra utvecklat begreppet vilket är bra. Affektsmitta! Inte nog med att vi upplever sammanhanget positivt när vi ler eller skrattar vi påverkas också fysiskt.

anna golfkeps

Vilka är då dessa må bra hormoner som frisätts vid skratt?

◦ Endorfiner – är kroppens eget morfin, lugnar dig och ger dig smärtlindring
◦ Serotonin – ökar ditt välbefinnande, minskar ditt sötsug, sänker ditt blodtryck och minskar din smärta
◦ Dopamin – ger dig positiva känslor, styr din tillfredsställelse
◦ Adrenalin – ökar din blodcirkulation och din vakenhet

Under decennier har svenska lärare utmanats och det har för många i yrkesgruppen inneburet att de i dag är mer eller mindre internaliserade i en känsla av att skolan är en dålig arbetsplats och att deras yrkesval inte har någon positiv laddning alls. Den här känslan går många lärare och bär inom sig, vissa har till och med utvecklat en form av depression över sitt yrkesval som de också bär en känsla att de sitter fast i. Dessa känslor smittar och i dag nås vi av besked att våra svenska elever tappar motivationen och lusten att lära ju längre in i skolsystemet de kommer. I årskurs 8 har hälften av våra elever tappat lusten att lära sig nya saker. Lärarnas affekter smittar till eleverna och jag skyller inte på lärarna, det är inte en syndabock jag är ute efter utan tvärt om vill jag dela med mig av min kunskap för att förändra skolan och höja våra lärare och elever.

Jag känner hopp för svensk skola och det är inte mer pengar in i systemet som är den enda vägen utan hur de ekonomiska medlen används som är centralt. De ekonomiska medlen ska användas för att peta in mer kunskap, fortbildning och kompetens i den svenska skolan. De lärare som drabbats av ”lärardepression” måste få hjälp att hitta nytt yrke eller vända sina affekter.

Att medvetandegöra oss själva om hur vi de facto kan påverka oss själva är centralt. Jag brukar beskriva mig själv som ”katten med nio liv, hon som alltid landar på fötterna” hur jävligt jag än blivit bemött och det beror på att jag använder mig av ett knep. Mitt knep är att jag manipulerar min egen hjärna genom att medvetet smitta min omgivning med värme, omtanke och mitt vita leende. Det här ger mig att jag möts av flera glada personer som vill ge mig empati och glädje. Det här har fungerat oftast för mig men jag orkar inte varje dag eftersom jag är mänsklig och ibland är jag också gnällig och affektsmittar min omgivning negativt. Och då har jag valt att acceptera min egen negativa affektsmitta, och inte slå på mig själv för att jag just den dagen är en dålig kollega, vän eller partner. Med tanken ”I morgon vill jag ge dig min glimt i ögat och ett leende” kan vi alla somna gott om natten.

Så alla fina där ute Låt oss smitta varandra!

Berättelsens återkomst

Nu ska jag för er berätta. Ja dessa ord väcker något inom oss alla. Vi älskar att lyssna och särskilt när berättarens röst berör oss och slår an en ton inom oss.

Jag brukade tystna när eleverna stojjade i klassrummet. Ja, så gjorde jag. Därefter sa jag med låg volym ”Nu ska jag för er berätta” och alla barn stannade upp och lyssnade. Ibland berättade jag en kort historia på ett par minuter och ibland berättade jag i 60 minuter. När jag slutade berätta och bad eleverna att ta fram sina arbetsuppgifter sa de nästan alltid. ”Mera, snälla Anna berätta lite mera” och det hände att jag gjorde det för det är ju sån jag är. Jag är en ledare som lyfter, lyssnar och möter dem jag arbetar med där de befinner sig. Uppmuntran är ett av de vackraste orden som också jag mår bra av. Ja så är det, den goda ledaren ger uppmuntran och får sina barn, elever, sin partner eller sina kollegor att tro sig om att kunna utföra storverk. Det var mitt sätt att få mina elever att klara höga poäng på nationella prov eller andra test. Varför blev det så? Jo, det kan jag berätta en annan gång.

Jag är övertygad om att personer som ligger i dödens väntrum mår bra av att någon sitter vid deras säng och berättar en berättelse. Lika övertygad är jag att det lilla barnet som ska sova njuter av berättelsen. Du som läser min blogg, en vuxen person minns troligen den där läraren eller släktingen som berättade för dig och du kanske njuter av att berätta. Låt berättelserna komma in i våra liv igen så som den varit för oss under tusentals år. Det är något med oss människor, vi har talet och vi har fantasin och detta skiljer oss från djuren. Vi berättade för varandra och skapade historia. I dag kan vi läsa historieböcker och förstå hur livet var för 1000 år sedan och därigenom förstå vår nutid och framtid. Analysen bottnar i berättelsen, fantasin och vår förmåga att lyssna.

Anna C Nilsson klättrar i träd

I kohagen där jag växte upp fanns det ett körbärsträd som jag brukade klättra upp i, där visste jag exakt vad varje gren bar. Där högt uppe över korna brukade jag sitta med utsikt nästan ända till Mariannelund. Att sitta högt uppe i ett träd och hitta på berättelser, ja det var något som jag gjorde när jag var liten för si så där 100 år sedan.

Barn som växer upp i en context där berättandet är en naturlig del tränar sin egen förmåga att berätta, tänka och fantisera. Dessa barn finner också en njutning av att själva berätta och här kommer jag inte helt osökt in på lusten att skriva. När den lilla eleven ska lära sig att läsa och skriva med förståelse är motivationen oerhört viktig. Jag minns speciellt en flicka med down syndrom som berättade för mig sina berättelser, jag stannade och lyssnade. Vi hade en stund varje dag när hon berättade sina fantasiberättelser som ofta innehöll gosedjur och dockor så det skulle vara lätt för mig att förstå. Någon skulle säkert tycka att det vi gjorde var tramsigt och ”bara” en lek. Nu ska jag berätta för er att den här lilla flickan fick lusten att forma ord med en penna, hon ville skriva en sagobok med sina berättelser. Och kan ni tänka er att den här lilla flickan lärde sig att både läsa och skriva trots att läraren före henne sagt bestämt till föräldrarna att det aldrig kommer att gå. Så vitt jag vet berättar hon än i dag berättelser och numera gör hon det genom att hon skriver på sin dator.

Testa i klassrummet, med dina egna barn eller om du arbetar i hemtjänsten. Berätta en berättelse och låt din fantasi flöda.