Det krävs mer än två öron

Det krävs mer än två öron för att lyssna. Först och främst måste viljan finnas där och jag ställer frågan till dig och till mig: Varför ska du lyssna?

Uppmärksamhet, när du får din dos bekräftas du i att du faktiskt existerar. Ja så är det. Vi känner väl alla den där typen, ni vet han som rusar runt i affären och skriker rakt ut att han är kissnödig trots att han fyllt vuxen för årtionden sedan. Missbrukaren som missbrukar uppmärksamheten för att kunna existera. Barnen som på bryggan skriker ”Mamma, pappa titta. Titta, titta nu!” och det är så barn är. Barnen vill inte att vi ska titta, titta rakt ner i vår Iphone eller plötsligt titta upp och undra frågande om barnet sagt något.

När barnet får uppmärksamheten som barn, laddar vi dem som människor med vetskap och känsla av att de existerar. De flesta av oss knarkar inte uppmärksamhet i affären genom att skrika ut att vi måste kissa.

Forskningen är entydig. Vi måste lyssna på våra barn men det krävs mer än två öron. Viljan att lyssna genom att jag faktiskt är genuint intresserad av vad barnet har att berätta och här funkar det inte att på psykopatens vis ”låtsas lyssna och le samtidigt som jag nickar”. Nyligen kom forskning på att barn undviker övervikt om de äter middag. ”Enkla knep för att minska risk för fetma” Det ligger något i det. När vi sitter ner och äter tillsammans ser vi varandra, vi lyssnar och alla är del i samtalet och genom detta kommer bekräftelsen. Jag ser dig, jag hör dig för dina tankar är viktiga. Barnets stresshormon minskar när det får uppmärksamhet och med uteblivet stresshormon minskad risk för övervikt.

Vi har två öron och viljan att lyssna, därutöver behöver vi träna på impulskontroll så att vi besitter tålamodet att lyssna tills barnet har pratat klart. Just så är det, du känner igen dig i den där stressade situationen när tiden inte finns för barnets låååånga utläggning om just det där som upptar treåringen just i dag. Förmågan att anpassa sig till barnets tankekarta är inget man bara kan för att man råkat producera ett barn, nej det kräver medvetenhet hos den vuxne och impulskontroll. Tyvärr ser jag att många saknar impulskontroll, instruktionsboken för socialisering är borttappad och fingrarna knappar snabbt på twitter där mina åsikter gör mig existerande.

Jag twittrade här om dagen ”Jag har så mycket att säga att jag väljer att tiga” genast tolkades det som extremism och den som tolkade trodde att jag kände ett tvång att uttrycka mig. Ännu en gång ett bevis för den forcerade och missbruksliknande uppmärksamhetsjakten. Att twittra ut för att se hur många retweet eller like på fb jag får, panik! Nej, ingen likade oj nu får jag abstinens och plötsligt kommer depressionen och jag upplever en existentiell kris. ja, så är det för många och de flesta ser inte detta hos sig själva.

Sommarlovet närmare sig, bara ett par dagar kvar av läsåret och barnen ska tillbringa tid med sina föräldrar. Låt dem uppleva känslan av hur det känns när den vuxne tittar på barnet och hör vad som sägs. Strunta i dyra semesteraktiviteter och ta istället en stund med äkta närvaro i mötet er emellan för det är just de ögonblick som barnet kommer bära närmast sitt hjärta och själv kunna bära förmåga att lyssna i det äkta samtalet.